Antis julkalender 2011 - del 17

”Hej Axel”, sa grevinnan och fortsatte ”jag hade höga tankar om dig. Du har skött dig exemplariskt sen du kom hit och började jobba, men när jag kollade igenom mitt smyckeskrin i går kväll såg jag att halsbandet som jag fick i 60-årspresent av borgmästaren förra året saknas. Jag skulle ha det på mig ikväll när jag ska dinera med honom på restaurang Fasanen, men nu går det ju inte. Vet du vart mitt halsband kan ha tagit vägen?”. Axel började svettas när grevinnan ställde sin fråga till honom, men han försökte hålla sig kall och svarade tydligt, utan minsta darr på rösten, att han inte visste vart det kunde vara. Grevinnan stirrade in i Axels ögon och sa ”jag vet att du ljuger unge man, tror du jag är dum? Jag ser att du har varit på en del av mina halsband och gjort dem rena. Och du är den enda i det här huset som var inne i mitt rum igår. Nåväl, jag kommer aldrig att få tillbaka mitt halsband nu antar jag… och jag behöver förhoppningsvis aldrig heller återse dig. Bege dig ner till Gunnar.

 

Hjärtat dunkade snabbt i bröstet på Axel medan han gick ner för trappan igen. Gunnar satt fortfarande kvar och läste tidningen, men när han fick syn på Axel skickade han iväg ett äkta leende och sa åt Axel att sätta sig ner. Axel gjorde som han blev tillsagd och när han hade satt sig till rätta började Gunnar tala igen. ”Jaha du Axel, så du har gått och rånat grevinnan på guldsmycken? Du ska veta att jag inte är en sadistisk människa i vanliga fall, men det jag ska be dig om nu njuter jag verkligen av... Ge mig nyckeln till ditt hus. Du är vräkt.  Du kan ju gå och be Elinas pappa om hjälp igen om du vill, men jag tror inte han kommer ha något medlidande när han får höra vad som har skett här. Och sanna mina ord, det kommer han få höra!”. Axel som visste att det var kört lämnade nyckeln på bordet och gick ut utan att säga ett enda ord.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0