Väl hemma igen utförde Axel sina dagliga sysslor. Han eldade i spisen för att få upp värmen i huset, men även för att kunna värma upp lite soppa till mat. Sen han flyttade in i huset så hade han nu nästan tömt samtliga konservburkar, fast så länge det fanns något kvar så brydde han sig inte om att oroa sig. När han hade sålt guldhalsbandet som han tog hos grevinnan så skulle han ändå kunna köpa nya konserver, eller vad ha nu ville ha till mat. När Axel hade ätit och var mätt satt han på en av sina stolar och funderade över om Elina kanske skulle dyka upp under kvällen. Men timmarna gick och ingen kom och knackade på dörren. Tillslut tröttnade Axel och gick istället och la sig.

Morgonen därpå gick Axel, precis som vanligt, upp tidigt och värmde lite ny soppa till frukost. Därefter tog han på sig sina kläder och gjorde sig i ordning för att påbörja dagens arbete hos grevinnan. Axel hade ingen spegel, men när det var mörkt ute så gick det ganska bra att spegla sig själv i fönsterrutan vid matbordet för att se att håret låg skapligt på sin plats. När klockan var fem i åtta lämnade han huset, låste dörren och gick över till grevinnans för att fortsätta med städandet.  Till sin förvåning såg han att Gunnar satt vid ett bord och drack kaffe samtidigt som han läste dagens tidning. När han fick syn på Axel sa han åt honom att besöka grevinnan som hade någonting viktigt att säga.

Axel gjorde som han blev tillsagd och letade genast upp grevinnan. Hon befann sig allra längst upp, i sin sängkammare där hon stod böjd över sitt skrin där hon förvarade alla sina dyrbara smycken. Axel befarade det värsta, tog ett djupt andetag och frågade grevinnan vad han kunde stå till tjänst med.