Sedan förra gången Axel städade grevinnans hus hade han lärt sig att det inte var någon idé att vara överoptimistisk med tiden. Den här gången tog han det lugnt och metodiskt och räknade inte med att hinna med mer än att sopa rent några av golven den första dagen. Mer än så hann han inte heller med. Dagen därpå kunde Axel däremot börja putsa upp grevinnans ägodelar i husets översta våning. I ett av rummen hade hon sin sängkammare och där förvarade hon även alla sina smycken. På ett bord låg ett flertal guldhalsband utspridda. De såg alla ganska smutsiga ut så Axel tyckte att det var lika bra att rengöra dem direkt istället för att vänta på att grevinnans befallning. När han putsade upp dem funderade han över hur mycket halsbanden som han höll i sin hand egentligen var värda. Axel antog att han aldrig någonsin tidigare hade hållit en större förmögenhet i sina händer.

När halsbanden var rengjorda och färdigputsade så glänste de som om de vore nya igen. Axel öppnade lådan till förvaringsskrinet, där smyckena egentligen skulle ligga, och la ner halsbanden. Det låg säkert ett femtiotal olika guldhalsband i lådan och innan Axel hann stänga den tittade han på allt guld och funderade över om grevinnan Brysén skulle märka något om ett av halsbanden försvann. Under resten av arbetsdagen kunde han inte släppa tanken på de där guldhalsbanden. Om han tog ett av dem så skulle han säkerligen kunna sälja den för en stor summa pengar och kunna köpa nya kläder, ny mat, men framförallt den där guldringen som han, under en längre tid, hade velat ge till Elina. Det sista Axel gjorde den dagen innan han begav sig hem var att besöka grevinnans sängkammare. Han tog ett av halsbanden.