Dagarna gick i rask takt och sen Axel hade börjat arbeta som städare hos grevinnan Brysén så hade han nu hunnit klart med samtliga tre våningar. Axel längtade efter att få återse Elina och visste att det var dags den här kvällen. Tillsammans skulle de titta på årets luciatåg i stadens storslagna stenkyrka med anor från medeltiden. När det fanns så mycket att se fram emot inför kvällen kändes arbetsdagen väldigt långtråkig. I brist på andra arbetsuppgifter fick Axel hjälpa till i köket med en del enklare uppgifter, såsom att diska och plocka fram saker till de professionella och ganska pretentiösa kockarna som grevinnan hade hyrt in från Italien. Sen de hade kommit till Sverige så hade de lärt sig någon form av grundläggande svenska, men till och från var det ändå svårt att förstå vad de menade.

När den tråkiga arbetsdagen äntligen var över förbyttes tristessen ganska snart mot stress. När Axel kom hem och hade fått i sig lite mat så såg han att det bara var tjugo minuter kvar innan luciafirandet skulle sätta igång. Kyrkan låg dessutom ganska långt därifrån, så det var bara att ta på sig skorna och jackan och bege sig ut. Axel gick så fort han kunde och att det var årets dittills kyligaste dag hade han inte märkt någonting av. Axel tyckte snarare det var ganska varmt när han hade gått en stund och fått upp värmen i kroppen. Väl framme vid kyrkan träffade han Elina som stod utanför och väntade. Axel frågade om hon hade väntat länge, men hon sa att hon precis hade kommit och sedan begav de sig in i kyrkan och satte sig på en rad ganska långt bak. De främsta platserna hade redan tagits av besökare som hade kommit dit flera timmar i förväg.

Bara någon minut efter att Axel och Elina hade hunnit sätta sig ner så kom luciatåget in genom porten och gick sjungandes fram mot koret, där de sedan stannade och framförde sitt riktiga uppträdande. Det var en härlig kväll tyckte Axel. Fin musik och att dessutom få avnjuta den tillsammans med en tjej som han mer eller mindre avgudade. Axel hoppades att Elina kände lika dant.