När Axel öppnade dörren stod Elina där utanför. Axel blev paff av det oväntade besöket och lyckades bara få fram ett simpelt ”hej” medan han stod och stirrade förbluffat på henne. Elina hälsade tillbaka och frågade om hon fick komma in och se hur hans nya hem såg ut, eller om hon hade kommit olägligt och kunde återkomma senare. ”Nej, nej! Det är ingen fara”, svarade Axel, tog tag i hennes hand och tog med henne in i den enkla boningen. Trots att huset långt ifrån höll samma standard som hennes föräldrars stora och ståtliga hus så verkade hon inte tycka illa om det, i så fall var hon åtminstone väldigt bra på att dölja det, tänkte Axel efter att han på bara någon minut visat upp allting.

Elina frågade Axel hur han hade haft det på sitt nya jobb och när de hade diskuterat det färdigt så frågade han henne om hon var sugen på någonting att äta. Varken Axel eller Elina hade ätit på ett antal timmar, så hon tackade gladeligen ja till den förfrågan. Axel kom därefter på att han bara hade konservburkar med soppa att erbjuda, något han ursäktade sig för, men Elina bara skrattade och sa att det kunde vara gott med lite soppa någon gång för omväxlings skull också. När soppan var tillagad och klar så avnjöt de den tillsammans vid det lilla bordet intill vedspisen och medan tiden gick diskuterade de allt möjligt och lärde känna varandra allt bättre.

Tiden bara flög iväg och när Elina sa att hon var tvungen att bege sig hemåt svarade Axel lite skämtsamt ”men du kom ju nyss”. Innan hon hann lämna den lilla stugan frågade Axel om hon ville följa med honom till kyrkan och se på luciatåget den 13 december. Hon log mot honom och tackade ja, sedan tog de farväl av varandra för den gången. Axel som inte visste vad han skulle göra under resten av kvällen bestämde sig för att det var lika bra att gå och lägga sig. Den natten drömde han bara om en enda person.