Så var vi då inne i årets längsta natt, vintersolståndet. Midvinter, det är nu.
Nu vänder året och nu kommer det bli ljusare igen, solen kommer åter. Grunden till vinterfirandet. Innan julen blev firandet av kristi födelse firades midvinterblot, eller jul som det kallades även då. Solens och årets pånyttfödelse. Som jag nämnde vid Lucia var ju just Lucia årets längsta natt förr om åren och att speciella ceremonier då lever ju kvar i vårt lussefirande. Just solens återkomst vid vintersolståndet har uppmärksammats i många forntida religioner. I det gamla Persien ansågs solguden Mitra ha födelsedag vid den här tiden. I det gamla Rom firades Saturnaliefesten till Saturnus ära, en högtid då herrar och tjänare bytte plats och man gav folk presenter. Den 25e december firades dessutom under en tid solguden Sol Invictus i Rom.

Även sen tidigare finns tecken på att vintersolståndet var viktigt. När jag var på Orkney för några år sedan besökte jag Maeshowe, en ca 5000 år gammal hög. En lång trång gång ledde in i ett större rum med tre små kammare i väggen. En mittemot gången och två på sidorna. Vad högen använts till vet man inte, har det funnits lämningar försvann de troligen när vikingarna tog sig in ett par tusen år senare. Men det fanns en öppning som går att öppna och stänga, och man har noterat att varje år, dagarna kring vintersolståndet, så lyser ned nedgående solens strålar upp mittenkammaren. Så även på den tiden hade man koll på solens gång såpass mycket att man kunde kontruera byggnader därefter och man kan gissa att vintersolståndet var en viktig händelse.

Dagens låt blir naturligtvis på midvintertemat.