1994 års clspel var njutbart.
Dock var det inför denna match så att det faktiskt var tveksamt om matchen ens skulle spelas, natten innan hade Estonia sjunkit och det var ju landssorg.
Barcelona var dock på plats och man bestämde sig för att köra.
34tusen personer var tystare än 34tusen personer någonsin varit under den tysta minuten, spelarna hade sorgband och regnet öste ner som om det ville visa att det gräts även i himlen.

Matchen inleddes med en horibel felpass och vips var det 0-1, sedan kämpade sig dock Blåvitt tillbaka, och när denna ljuvliga boll från Kåmark nådde Jeppes huvud och vi vann med 2-1 via det målet på slutet var det eufori ändå. Matchen blir ihågkommen av många anledningar, jag minns den tysta minuten och jag minns euforin över målet.