Det var ifjol, Gamla Ullevi var vår borg, det var sista matchen för säsongen, IFK-HBK och aldrig har "Snart Skiner Poseidon" varit bättre.
Dessutom är kommentaren i början "jag såg Basselååna i söndags" så härligt götebossk. Fy fan vad underbart det var och vid forceringen i andra halvlek var stämningen av högsta möjliga klass även i europa. Fan vad det ekade.
När kvitteringen kom var det eufori igen (ni som har följt luckorna börjar förstå vad denna kalender handlar om, just det euforiska ögonblick i livet) och jag kan inte säga att jag minns vad vi gjorde men antagligen var det väl som alltid ett jävla hoppande,dansande och gruppkram som män bara gör vid idrottsmöjlighet.