Det brinner en bil i Göteborg, det kastas sten mot polisen i Malmö, det bränns ett dagis i Uppsala, det pyr i Stockholm, Västerås, Södertälje you name it.
Vad är felet? Eller för att förenkla det till den nivån som ofta råder VEMS?
Naturligtvis är det inte en enskilds persons fel att det nu eldas och kastas sten, naturligtvis är det inte bara varken ungdomarnas (jo,de är ungdomar de är yngre än mig, jag är snart att betrakta som pensionär), polisens eller politikernas fel, det är naturligtvis som alltid en blandning:

Vart ska vi då börja?
Jag hävdar med en dåres envishet att vi ska börja redan på 60/70-talet.
Varför redan så tidigt?
Jo, det var då de områden som det nu skrivs om byggdes och blev de miljonprogramområden de är än idag. Man hade en fin tanke med att bygga nya områden för den exploderade befolkningen som givetvis behövde bostäder, så långt allt väl. Men låt oss nu dröja kvar vid Angered det område jag känner till bäst och som därför får agera referensram i denna debattartikel här på IK. Inte för att det är det värsta området, inte för att jag vill klanka ner på området, inte för att jag vill ha nån sorts revansch på området etc, utan för att det är det området jag kan bäst. 20år där gör att jag vågar säga att jag har en bra bild av området då, kanske inte lika bra idag men ändå en väldigt bra bild. Nåja,låt oss återkomma till ämnet.

Under ovan nämnda årtionden växte Sveriges städer med dessa områden, problemet var att om vi ser till Angered att tanken från början var att bygga en självgående "stad" som skulle innebära att Angeredsborna kunde bo,leva och livnära sig i Angered utan att direkt vara beroende av Göteborgs välvilja. Någonstans på vägen tog, som det ofta gör, pengarna slut och kvar fanns mycket som kunde klassas som halvfärdigt.
Redan här blev det alltså en stämpel, stadsdelen, eller områdena snarare, ty Angered är ju stort, var bara halvklart redan här. En halvklar "stad" fungerar som även en som åker ut på 1000kronors nivån i "vem vill bli miljonär" kan räkna ut inte så bra.
Nu kämpade man dock upp områdena, här bodde mestadels det som vi kallar "knegare", här bosatte sig mycket av arbetskraftsinvandrarna och blandades med svenskar, en bra mix. Man kämpade och var stolta för sina områden.
Altteftersom blev stadsdelarna mer färdiga, det var banker, postkontor,badhus, arbetstillfällena låg vid SKF och Volvo Torslanda förvisso men det var bara en spårvagnsresa på en kvart eller en industribusstur bort.
Träden som planterades när man byggde stadsdelarna hade så smått börja växa ur sin stöttepelare och arbetade hårt för att bli självständiga ekar som vi om hundra år ska förundras över när vi ser deras storslagenhet.
Det fanns problem visst fan fanns det problem, det sniffades och var grått och "trist" men det fanns ett enormt livaktigt föreningsliv och en sammanhållning bland invånarna.
Det gick en tid, generationen som halvorna tillhör (AH växte dock inte upp i angered kan tilläggas utan vidare vikt på det men gick på angeredsgymnasiet vilket vi lär återkomma till) började skolan.

Vi skriver skiftet 80/90-tal och det är först nu de ordentliga flyktingvågorna kommer till landet, handlingsförlamat verkar landet se på och inte veta hur man hanterar situationen, och vips har man flera grupper som inte samhället ordentligt klarar av att anpassa in i samhället. Lik väl som man kan ställa krav på att de som kommer ska anpassa sig ska man ställa krav på att det ges en ordentligt möjlighet till att just anpassa sig.
Ett tydligt exempel på att t.ex. skolan inte kan hantera det hela är när vi på väg tillbaka från den klassiska rastfotbollen hör ett stridsflygplan flyga över oss, naturligtvis om man är van vid det, så slänger sig en ur klassen ner och tar skydd, för är man van vid att det varje gång det kommer ett stridsflygplan släpps en bomb så tar man skydd. Detta förstår vi barn, barn har en underlig tendens att förstå varandra oavsett språk, men lärarna förstår inte vad felet är utan när han vägrar resa sig upp och gå in för att det är farligt så får han ligga kvar.
Vad har då den berättelsen med brinnande bilar och stenkastning mot poliser och brandmän att göra? Jo,för att förstå nuet, och kunna sia om framtiden måste du kunna historian om områdena.

När vi växte upp i området var det faktiskt fint, det finns få förortsområden som ligger mer naturskönt etc än Angered med sjöar och djupa skogar intill sig där man lekte, vi hade cykelavstånd till sjön och vi hade "eget" badhus, vi byggde kojor i skogen och hade allt det en innerstadsbarndom inte kan ha (som säkerligen har sin fördelar dock) det var bra och vi trivdes helt enkelt. Gjorde man fel eller råkade förstöra något, vilken kille har lyckats gå igenom en hel barndom utan att något fönster gått sönder när man lirat boll eller vilken kille har lyckats gå igenom en hel barndom utan att man förstört nåt staket genom att cykla på det eller så? Det händer helt enkelt,och hyss gör alla kids, men då var det ALLTID nån där och sa till och man gjorde fan inte samma sak en gång till, idag säger ingen till och gör någon mot förmodan det möts de bara av tykna kommentarer.
Redan där när man var liten måste det börjas med vad som är rätt och fel, det går att få alla rätt då, men att ändra en 15åring som växt upp med att man får göra vad som helst är stört omöjligt nästan.

Vi gjorde vårt dumma med givetvis, som sagt alla gör hyss men det var inte nära de som sker nu, fan vi sprang ju som galningar när vi luntade i gångtunnlar och slängde in deoflaskor som exploderade där och bildade en liten svart avbild på tunnels vägg, detta när vi var i högstadieåldern dvs den åldern som de yngsta i bråken nu är i.
Om det var vi som var fega lämnar vi därhän.

Nåväl, under tiden vi gick i mellan/högstadiet lades det mesta ner och det som inte lades ner fick extremt begränsade öppettider. De som inte idrottade de åren hamnade sedan fel väldigt lätt och idag finns det ju knappt ens idrottsföreningar kvar i takt med att det ideela arbetet avstannat.

Åren går och när man sedan flyttade gick det inte många år innan det till slut inte var hållbart längre utan började bli stökigt, i takt med att klassindelningen i samhället bara ökade tappade många i dessa områden mycket hopp och till slut har man nu alltså inte sett någon annan utväg än att ge sig på polis/brandmän.
Det är givetvis så att det är helt åt helvete fel att ge sig på polisen med stenar och framförallt brandmän, att man har agg mot polisen efter diverse incidenter kan man förstå men mot brandmän? Inte en chans.
Polisen har dock även en del i det hela själva med, syns man bara när det smäller så får man en dålig kännedom om området, vart är de kvarterspoliser som fanns när man var liten.
Man visste vart farbror blå fanns då, man insåg att det bara var en människa och inte en robot men iom att man såg honom så gott som varje dag så gav ju sig ingen på dom, devisen att man inte slår den man känner stämmer bra.
Givetvis måste polisen gripa folk även i dessa områden som gör fel men man kan göra det ack så mycket smidigare, att man använder övervåld etc tvivlar jag inte på vis av erfarenhet av nästan tjugo år på fotboll, som sagt de ska in när det blir stökigt men för den delen får de inte använda övervåld.
Sedan ska de givetvis göra det som krävs och jag har full förståelse för den polis som skjuter varningsskot när han känner sig trängd efter stenkastningen på hisingen, haglar det stenar mot dig måste du ju skydda dig och till slut återstår bara för polisen att skjuta varningsskott.

Att det sedan som det sägs nu ska ges arbete åt de som bråkar mest är fel väg att gå, det blir bara som en belöning för de övriga att se upp till "bråkar jag mest får jag jobb" det blir väldigt fel där.
Vad ska då göras? De som nu håller på gäller helt enkelt att få tag i, sedan gäller det att börja tidigt och att politikerna satsar där de behövs som mest och ser till att stödet finns för de som håller på att trilla ur den välbekanta svenska ramen innan de redan trillat ut och byggt och en egen ram.
Sedan kan man enkelt säga att detta bara varit en tidsfråga eftersom vi alltid får det som varit i USA, sådan här saker har ju hänt där för bra många år sen, kom till Paris och är nu här, men det gäller att inte se slaget förlorat utan att försöka få bukt med problemen.
Man måste satsa dels från politikerhåll, men även genom att höra på dom som härjar själva vad som egentligen är problemet.

Det blev lite mer flummigt än tanken var kanske men grundbulten är att det går att komma åt problemen, först gäller det att stoppa de akuta problemen sedan måste satsa enormt mycket förebyggande under många,många år för att det sedan inte ska fyllas på underifrån med bråkstakar.
Det går inte att bara ge de som redan har det bra och spara på de som har det sämst som läget är nu, man måste ha solidariteten från politikerhåll samtidigt som de som kastar sten rannsakar sig själva, då men först då kan det bli stopp för alltid på sådant här.

En bränd bil säger mer än tusen ord...