Ibland känner man att man borde skriva ner några vackra rader till någon väldigt speciell kvinna därute i världen, men så har redan någon skrivit något ofantligt mycket vackrare än det man själv kan knåpa ihop.
Därför väljer jag nedan att låta två av Lundells texter, eller delar av dom, vara de vackra orden jag denna gång inte kan skriva själv.

You know who you are ;)

Jag saknar dej
Som om min själ har gått ifrån mej
för att vara hos dej
så saknar jag dej

Som om min själ har gått ifrån mej
för att vara hos dej
så saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk
i en tunnelbanevagn
då saknar jag dej
Som vintern saknar våren
som den kloke saknar dåren
som en salva över såren
som herden saknar fåren
saknar jag dej

När jag inte hittar nånting
som jag finner nån glädje i
då saknar jag dej

Så är det när du inte är här....

När jag ser dig vill jag ta dig till en vingård i Toscana
Till Tangier, till Spiddal, till Vermont, till South Ventara

För mycket folk överallt, skogarna dör, haven dör
Allt rusar in vidare i mardrömmen och ingen tycks veta varför
Och förändringarna dom tar hundratals år
Det går långsamt, så långsamt men, det går
En dag ska du lära dina barn nånting bättre du med
Lära dom att lyssna, lära dom att se lite mer, lite mer, lite mer

Vacker är den som reser sig, som vågar tro
Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter
Vacker den som är sårbar, vacker den som ser
Du är vacker XXXX som ett rådjur i skogen
Som en stjärna på himlen, som en flicka mitt i natten på krogen
Som äppelträdgårdarna i maj runt Kivik
Som vinden, som regnet, som själva livet
Men låt ingen dyrka in dig i ett fängelse av skönhet
Där du blir en docka som lever i en härva av yta och dumhet

Ja, det är vackert beskrivet, och precis sådär skulle jag vilja kunna skriva....