1992/93 spelade IFK Göteborg i CL för första gången, då var det verkligen CHAMPIONS league, endast mästarna från varje land fick vara med och ALLA lag kvalade, det var tider det.
Blåvitt slog ut Besiktas och Lech Poznan i kvalomgångarna och lottades sedan in en grupp med AC Milan (som inte förlorade en match på två år under den period blåvitt mötte dom) PSV Eindhoven (med en viss Romario i laget bl.a.) samt FC Porto. Det hela inleddes med en storförlust borta mot Milan med 4-0 efter fyra mål av Marco Van Basten, vad alla änglar än idag undrar är hur det hade gått om en viss Tomas Andersson satt den gyllene chansen vi hade vid ställningen 0-0. Jag säger inte att vi vunnit då men en otroligt intressant match hade det blivit, Milan då var verkligen inte vana vid att ligga under, speciellt inte hemma. Denna storförlust följdes upp med 1-0 seger i december hemma mot FC Porto innan det i Mars 1993 var dags för dubbelmöta med PSV  Eindhoven från Holland.
Första mötet gick i Holland och jag minns att jag såg matchen med min ena brorsan och hur galet glada vi blev över målen i matchen, Blåvitt vann såväl hemma som borta och matcherna är mest ihågkomna för Micke Nilssons fantastiska frisparksmål som visas nedan.
Efter PSV matcherna pressade man sedan Milan REJÄLT hemma men föll tämligen olyckligt med 0-1 man avslutade sedan borta mot Porto men den matchen var betydelselös eftersom det på den tiden endast var gruppettan som gick direkt till CLfinal, då fanns det inga marginaler.
En fantastisk resa i cl hade börjat för Blåvitt iaf och den fortsatte i några ytterligare gruppspel sedan.