Farväl morfar :-(

Visst är livet riktigt fascinerande? Roligt, fantastiskt och utmanande. Men samtidigt är även livet så simpelt, så förutsägbart, så tragiskt. Allting har alltid ett slut och tråkigt nog gäller även detta våra egna liv, det enda som egentligen är riktigt värdefullt. Under hela ens liv träffar man nytt folk och testar på olika grejer, man bygger upp sin egen lilla värld. Men tillslut tar livet en vändning. Kompisar kanske flyttar, folk har inte tid att umgås på grund av jobb... och därtill dör också folk. Man kan egentligen undra vem döden är värst för, om det är för offret själv eller om det är för de anhöriga. För offret tas allting ifrån en, hela den värld som man varsamt byggt upp kring sig, men samtidigt behöver man inte heller sakna den i och med att man lämnar jordelivet. Dessutom kan även döden vara befriande efter en längre tids sjukdom. För de anhöriga finns det dock inget positivt alls. För varje person som dör skapas ett tomrum, ett svart hål som aldrig någonsin kan fyllas igen. Man lär sig med tiden att reparera hålen, man lär sig gå vidare, men i det inre kommer alltid tomheten att finnas kvar, ända in i slutet.

Jag är dålig på att skriva texter som denna, men vad jag vill ha sagt är egentligen att min morfar avled ikväll. Han somnade lugnt och stilla in i sin säng och jag önskar honom en fridfull vila i all evighet. Jag hoppas att han har det bättre där han numer befinner sig. Farväl morfar, jag älskar dig. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0