Plats 44.
Helsingborgs IF-IFK Göteborg, Allsvenskan, Olympia, 2006.
Detta var sista chansen att haka på i guldstriden 2006 för blåvitts del, matchen var på Olympia och bilen styrdes från Götet för att hämta upp polarn i Kbacka.
Givetvis stannades det på hallandsåsen.
Väl framme var vi tidigt på plats och gick runt en stund innan vi äntrade färjan till helsingör men vi gick aldrig av utan åkte bara fram och tbaka som så många gör på den sträckan.
Sedan intog vi en pizzeria där livrädda tyska barn pekade på oss (2st nära tvåmetermän och en tjej kan vara skräckinjagande tydligen) men pizzaägaren var jättelugn, han ringde bara snuten varvid vi hade en piketbuss utanför, tack för den bevakningen...
Nåja pizzan var god och pizzaägarn var nöjd.
Väl inne på arenan var det ungefär lika kallt som när det är kallt när jag och anti bråkat om vart vi ska ha pelargonierna på bloggens redaktion. ISkallt mao.
Matchen var la inte direkt lysande, blåvitt låg under med 3-0 och då var det nära att det stormades, matchen gick på tv4 och en och annan fick samtal på mobilerna om vad fan som hände eftersom domaren höll avsparken en liten stund efter ena målet när stormningen var nära... Herr Mild kom dock till läktarn och vips var det lugnt igen.
Dock kom det paraplyer etc från sittplatsplubliken snett ovanför bortaläktarn och lite rörigt igen.
Nåja, vi var nära att komma igen men det räckte bara till 2-3 och säsongen var över. På väg därifrån var de båda herrarna lite lätt varsamma med att gå tillbaka till bilen, men det är då det är tur man har tjejsällskap som går före och inte bryr sig om stämningen....
Hemresan var bisarr, enda skivan i bilen var brorsdotterns "amy diamond" skiva varvid "whats in it for me" eller vad den hette gick på repeat och sedan var vi hemma.
amen.
Fan vet varför jag minns denna egentligen men så är det.
Detta var sista chansen att haka på i guldstriden 2006 för blåvitts del, matchen var på Olympia och bilen styrdes från Götet för att hämta upp polarn i Kbacka.
Givetvis stannades det på hallandsåsen.
Väl framme var vi tidigt på plats och gick runt en stund innan vi äntrade färjan till helsingör men vi gick aldrig av utan åkte bara fram och tbaka som så många gör på den sträckan.
Sedan intog vi en pizzeria där livrädda tyska barn pekade på oss (2st nära tvåmetermän och en tjej kan vara skräckinjagande tydligen) men pizzaägaren var jättelugn, han ringde bara snuten varvid vi hade en piketbuss utanför, tack för den bevakningen...
Nåja pizzan var god och pizzaägarn var nöjd.
Väl inne på arenan var det ungefär lika kallt som när det är kallt när jag och anti bråkat om vart vi ska ha pelargonierna på bloggens redaktion. ISkallt mao.
Matchen var la inte direkt lysande, blåvitt låg under med 3-0 och då var det nära att det stormades, matchen gick på tv4 och en och annan fick samtal på mobilerna om vad fan som hände eftersom domaren höll avsparken en liten stund efter ena målet när stormningen var nära... Herr Mild kom dock till läktarn och vips var det lugnt igen.
Dock kom det paraplyer etc från sittplatsplubliken snett ovanför bortaläktarn och lite rörigt igen.
Nåja, vi var nära att komma igen men det räckte bara till 2-3 och säsongen var över. På väg därifrån var de båda herrarna lite lätt varsamma med att gå tillbaka till bilen, men det är då det är tur man har tjejsällskap som går före och inte bryr sig om stämningen....
Hemresan var bisarr, enda skivan i bilen var brorsdotterns "amy diamond" skiva varvid "whats in it for me" eller vad den hette gick på repeat och sedan var vi hemma.
amen.
Fan vet varför jag minns denna egentligen men så är det.
Kommentarer
Trackback