Nu skiner solen igen
och parkerna brinner som eld
Och himlen över älvsborgsbron
är gaslågeblå nu ikväll
Vi ser ut över landet
du är där nånstans
Ensam eller kanske i nån annans sällskap

En blogg som uppdateras
I den den oändliga cyberrymden
Vi har sett det några gånger nu
men du är inte där
Ett inlägg som publiceras 
en röst i en oändlig rad
Ett brev som aldrig kommer
En radio, en sång

Vi längtar snart inte längre efter att ha dej här
men vi saknar dej
Som om våra själar har gått ifrån oss
för att vara hos dej
så saknar vi dej
VI önskar att vi aldrig
hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kamratskap är
men vi saknar dej

Nu lyfter man ner båtarna i kanalen
Snart smälter fjärdens is
Snart sjunker dom här tornen
och taken ner i ett evigt solljus
Folk därute bryter upp och flyttar in
från småstäder, skogar
från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan
mellan dröm och verklighet
Vi blir vad vi väljer
Vi blir vår ensamhet

Vi längtar inte längre efter att ha dej här...

Den här kamratskapen hänger kvar
som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Vi sitter kvar där vi sitter
som om vi inget förstått

Som om våra själar har gått ifrån oss
för att vara hos dej
så saknar vi dej
Vid ett middagsbord bland folk
i en spårvagn
då saknar vi dej
Som vintern saknar våren
som den kloke saknar dåren
som en salva över såren
som herden saknar fåren
saknar vi dej

När vi känner doften av äpplena
på Kungstorget
När vi tyngs ner av en börda
pressas av en sorg
som viskar i våra öron
att vi varken kan eller vill
ha kamrater igen, att vår vänskap
inte räcker till
Att vi är döda för livet
att det är över och förbi
När vi inte hittar nånting
som vi finner nån glädje i
då saknar vi dej

ANTI KOM HEM!!!!-Dina bloggkollegor!