(Antis barnsaga kommer här, vi hoppas på en fortsättning, det är en briljant berättelse det här om folket i Svanköping! Vi tackar Anti för denna saga)

Die fabelhaft maktmpf!

Det var en gång för jättelänge sedan (ja, innan tidernas begynnelse helt enkelt) soligt ute. Vad solen har med själva sagan att göra förtäljer inte manuset, men vad som stod solklart var att hela mänskligheten i Svanköping stod inför ett mycket avgörande och viktigt vägskäl, ett vägskäl som skulle avgöra huruvida man skulle äta köttbullar ELLER pasta till middag den 32 januari år 8751 f.kr! Partiledaren för köttbullepartiet, Charles Bubanofskij, lovade den 12 man stora befolkningen att samtliga invånare skulle få tre kostnadsfria köttbullar vardera, oavsett klasstillhörighet. Och som om inte det vore nog skulle även samtliga köttbullar tillagas av herr Bubanofskij själv. Hans värste konkurrent inför det stundande valet var Lord Ulrich von Padustein. Han å andra sidan lovade folket att vid seger, som han lär ha uttryckt det själv, låta den usle kocken Bubanofskij äta upp alla sina köttbullar själv medan han själv och befolkningen skulle få avnjuta en gratis portion pasta från den lokala pasterian, Pasteria Geigert.

Under den sista och helt avgörande valdagen skulle de båda partiledarna hålla sin hittills första och dittills enda partiledardebatt. Det var varmt ute, men vad själva värmen har med sagan att göra förtäljer inte heller i manuset. Hur som helst mottogs de båda ledarna med varma applåder från de 12 invånarna på Svanköpings centraltorg. Först ut i debatten var Lord Ulrich von Padustein. "Jag lofvar eder alla einem überbra framtid med fantastisk und schön mat i form av pasta fra vår favoritpasteria", sa han på, just det, knackig svenska. Befolkningen grät av förtjusning samtidigt som de gav den pompöse och ytterst korthårige mannen rungande applåder. Charles Bubanofskij blev nu nervös, hur skulle han lyckas bräcka sin konkurrents till synes helt perfekta tal? Svetten rann ner från hans panna samtidigt som han tog klivet upp i talarstolen. "Jag må icke vara fager, ty jag äro ingen primadonna, men än viktigare äro jag den ni alla längtat efter. Jag äro er messias, jag äro den man som skola ge eder alla kostnadsfria köttbullar. Rösta på mig och ät er mätta" , sa Bubanofskij bestämt, och liksom efter det föregående talet reagerade invånarna med rungande applåder och glädjetårar. Vad de båda partiledarna inte kände till var dock att invånarna egentligen applåderade åt ett par mördarsniglar som gång på gång åkte förbi torget med sina snigelanpassade rollatorer.

När de båda talarna var klara skulle folket äntlige få göra sin plikt och rösta fram sin favorit sin ledare! För att omröstningen skulle gå till på rätt vis hyrdes den seriöse bödeln Egil Tröjtiger och med sig tog han, den då inte så ökända, ö-rådsurnan, som ett antal 1000 år framåt i tiden skulle komma att få sitt stora genombrott i TV-programmet Expedition Robinson (då ledd av Egils son, son, son, son, son, son, son, son, son, son, son Harald Tröjtiger). De tolv invånarna fick gå fram och rösta en efter en, och efter sisådär 398 år var hela röstningsprocessen över. Efter ytterligare 5 minuter hade så alla röster räknats samman och det var därmed ÄNTLIGEN dags att utse vinnaren av det ödesdigra valet!

När resultatet offentliggjordes stod det klart att en enorm skräll hade inträffat. Trots att det bara fanns två partier att rösta på visade det sig att samtliga röstsedlar innehåll namnet Carolana Haggfors. Därmed stod det klart att Svanköpings förste och hittills ende statsminister var en kvinna. Folket jublade glatt medan Lord Ulrich von Padustein och Charles Bubanofskij i kör frågade "vad i hela friden? vem är Carolana?". Plötsligt uppenbarade sig en gyllene rulltrappa från det djupblå himlavalvet och samtidigt klev en av invånarna, Jello Geij, fram. Han sa barskt; "Igår uppenbarade sig en ängel för oss. Hon kallade sig Carolana och hon sjöng som en prinsessa! Hon lovade oss frid i evighet om vi röstade på hennes parti och då gjorde vi det".

Kort därefter stod så hela Svanköpings befolkning på den gyllene trappan upp mot himlen, men innan de kom hela vägen upp träffades de av en främmande stormvind som förstörde deras frisyrer. De enda som stannade kvar på centraltorget i Svanköping var de båda partiledarna, och eftersom de av sedvanlig börd inte fick rösta på sig själva tvingades de äta "varandras" mat och sen levde de lyckliga i alla sina dagar!