Vi tar idag under dagens artist ingen mindre än "The Boss". Bruce Springsteen, som för mig är de starkaste minnena från midsommar 2003 när två fulla Ullevi fullständigt kokade.
Det blir inte mycket större än så musikaliskt här i livet. 85 var jag för ung för att uppleva med minnen, 03 var fullständigt lyriskt alla kategorier. Jag skulle vilja hävda att jag ändå är rätt härdad efter väldigt, väldigt många konserter såväl i jobb som privat men där och då midsommar 03, fullt på Ullevi, med en av de absolut största alla kategorier ja det var lyriskt.
När han sedan går ut och säger att "jag tror minsann det var den här låten som höll på att få arenan att gå sönder 85, låt oss se om det går igen" (ungefär) så exploderar det.

Här kommer därför en video därifrån, "twist&shout" ullevi skakade, när du stod och hoppade och landade och kände marken gunga på riktigt under dig...det är konsert det!


Vi fortsätter med titelspåret från ett album som kan vara det bästa i världen någonsin, The River. Ingen skivsamling är komplett oavsett antal skivor utan det albumet. Finns kanske tre-fyra sådana album som man MÅSTE ha om man ens ska kunna säga gilla musik på allvar och ha lite koll. The River är ett av dom.
Den bästa inspelningen av denna sång är från "Live 75-85" där mellansnacket inför denna låt är fenomenalt, Bruce berättar om hur han vantrivdes hemmavid, ställde sig i en telefonkiosk för att ringa sin älskade, hur kallt det kunde vara på vintern där i kiosken.
Han berättar om hur han hade långt hår men att hans far lät klippa av det en gång när han sov när han var sjuk och hur arg han var över det.
Hur hans far säger "I can't wait until the army gets you, when the army get's you they gonna make a man out of you" (detta är under brinnande Vietnamkrig) Bruce berättar om hur många andra unga män från hans kvarter åkt dit, dött eller kommit hem skadade. Bruce åker för att försöka komma med i armén, men misslyckas(detta möts av applåder vid konserten låten spelades in på) och kommer hem och hans far sitter i köket och när Bruce säger "I failed" svarar hans far "that's good"... sedan hörs första ackordet. Första gången man hör det försnacket griper det tag i dig på ett grymt sätt.


Nästa är en video som även den lär rycka tag i de flesta, kommer från "The Rising" Bruce 9/11 album. En låt som helt enkelt inte kan beskrivas som något annat än en begravningslåt. "You're missing". Låten, och videon får tala för sig själv.


Vi tar sedan här en mycket tidig video, ett år efter den klassiska konserten i Sthlm 75 som väl cirka 100000pers var på enligt dom själva men ytterst få såg egentligen den är helt enkelt så klassiskt att alla ville vara där.
Vi har här en av de mer kända låtarna, Thunder Road inspelad 76.


Åsså tar vi, avslutningsvis den senaste stora hiten, Radio Nowhere från iår. Det är det fantastiska med artister som Bruce, de håller trettio år efter de börjat. Det lär inte några av dagens dyngartister göra!


Hoppas ni njutit av sann kvalité nu gott folk.