Alltid när skidsäsongen drar igång så kommer automatiskt en het debatt upp i alla tv-studior, tidningar och radio. Det är debatten om masstart eller icke masstart. Och trots att denna form av lopp har fått en oerhörd skara kritiker så fortsätter masstarten i tävlingssammanhang. Jag tillhör denna skara som är negativ till detta.

Men varför denna kritik mot masstarter då? Den främsta kritken är att det inte är lika roligt att sitta i tv-soffan och titta på när en klunga åker snålskjuts på varann, där man turas om vilka som ska dra och vilka som "bara" ska hänga på. På detta sätt är det många åkare som kan spara sig sig ända in till stadion och kan då ta hem segern i en spurt. Inget illa om spurter, det kan vara väldigt spännande att titta på en spurt, man mot man. Men det blir liksom inte riktigt fair-play i loppet innan spurten, då väldigt mycket bara är rent tjuv och rackarspel.

Nåt annat som verkligen retar upp (sport)människor är att stora tv-bolag nere på kontinenten lägger sig i tävlingsscheman och därmed sätter agendan. Men varför? Varför var man så absolut angelägen om att införa masstart, trots den massiva kritiken från löparna och övriga? Svaret är: Money, money money. Den stora kommersiella cirkusen sattes igång och FIS fanns på första raden och klappade ivrigt i händerna. Sedan att löparna protesterade struntades i. Nu skulle tv bestämma när vi skulle se på sport.

Att vi svenskar går till hårt angrepp mot dessa kommersiella intressen som försegår nere på kontinenten är inget konstigt. För oss är nämligen individuella starter i skidlopp lika heligt som sill, potatis och nubbe på midsommar.

Skid-VM (längd) 2015 arrangeras här på hemmaplan, närmare bestämt i Falun och då har man från det svenska hållet chansen att söka dispens. Denna ansökan skulle då vara att man bara hade individuella starter under VM. Och skulle inte det vara härligt?

I förmiddags så ordnade de svenska damerna en andraplats i stafetten. De visade återigen klass ute i spåren. Jag vill även här ta och passa på att ursäkta mig för ett klantigt misstag i förra inlägget. Där skrev jag att Kalla i en intervju efter loppet hade sagt "Dom får se upp" (motståndarna i VM alltså), det var felciterat. Det rätta citatet: "Passa er på VM" och ingenting annat.

Sedan 12:30 var det herrarnas tur att visa konkurrrenterna att man inte ska räkna bort detta landslag. Och som de visade. Sista sträckan guidade Hellner ute i spåret. Och som han gjorde det. Han kom in på stadion sida vid sida med ryssen Lekov och mellan dessa två blev det en spurt. Men alla vi som sett Hellner spurta vet att det bara är EN man i världen som är bättre än Hellner på spurtar. Ni skidfantaster vet vem jag snackar om, så jag bemödar mig inte med att skriva hans namn.

Det blev alltså en vinst för svenska herrlaget i dagens staffet. Vi brukar vara väldigt vana vid att det är norrmän och svenska som brukar tampas sida vid sida, men denna gång var det alltså en ryss.

Det blev en härlig dag för svenska ögon. Andraplats och förstaplats, jo jag tackar jag. Nästa stopp är Finland. Det blir även åka av där, det kan jag nästan lova.

Klockan 10:30 i förmiddags så släpptes löparna iväg ut i spåren. Första staffeten i årets världscup handlade främst om två nationer. Stormakterna inom längsskidåkning, Norge och Sverige. Norskan Vibeke Skofterud visade direkt efter starten att en norsk seger var i huvudet på alla norska löparna. Hon ordnade en 17 sekunders ledning och denna ledning ledde successivt till en allt större ledning. Och När Kristin Steira stack ut på tredjesträckan så var det inget snack om att norskorna skulle vinna.

Och sedan kom Björgen på sista. Behöver jag säga mera? Även fast hon hade en urstark jägare, Charlotte Kalla, efter sig, men inte ens Kalla kunde ta igen det stora försprången som Maskin-Marit höll ända in i mål.

Sedan gäller det att inte, absolut inte, glömma Britta Johansson Norgren, Anna Haag och Maria Rundqvist. Hela det svenska laget gjorde en grym insats. Och detta ser bra ut, inte minst inför VM som lurar runt hörnet.
Kalla passade även på att skicka ut en varning under intervjun med SVT-Yvette i målfållan "Dom får se upp"
Härligt att höra

Så var första dagens tävlingar slut. Kalas-Kalla och Härlige Hellner visade återigen toppenresultat. Men även Daniel Rickardsson ska icke glömmas i detta sammanhang. Rickardsson spurtade i mål på en tredjeplats och visade att detta skidlandslag inte går av för hackor.

Hellner visade i herranas 15 km fristil att det är inte för inget han har givit namn åt skidstadion. Om man ska vinna över denna otrolige skidåkare på hans egen hemmaplan så får man banne mig sätta raketer bak på skidorna. Han har gett ett besked till alla: "Denna gång är det min tur att vinna världscupen". VM i Oslo lurar runt hörnet och jag skulle tro att han är mäkta sugen på att stå överst på pallen även där.

Kalas-Kalla gjorde även hon ett lopp som visade att suget efter seger i totala världscupen, samt VM, är stark. Även fast hon idag kom tvåa efter Maskin-Marit (Björgen) så visade hon att hon inte tänker ge konkurrenterna några lätta fighter ute i spåren. Andraplatsen idag var en varning till alla åkare, inklusive Björgen (som vann med 41 sekunder) om att se upp framöver. Men trots en andraplats meddelade Per Elofsson att hon inte är i toppform. Ett uttalande som får våra förhoppningar att höjas, för om man inte är i toppform men ändå kommer tvåa, hur ska det gå när hon är i toppform då? Vad kommer det vara för vinstmarginaler då?

Imorgon (lördag den 20/11) är det äntligen premiär för världscupen i längdskidor. André Pops och grabbarna (Jonas Karlsson och Per Elofsson) sänder live från Gällivare. Jag har suttit och tittat på klipp på vintersudion.se och där har jag sett att dom har fört upp en väldigt fin och passande kåta, som dom sitter inne och gottar sig i. Självklart så kommer kommentatorernas skyddshelgon Jacob Hård och Anders Blomqvist att finnas bakom mikrofonerna, redo att ta oss med ut i spåren.

Här så kommer ni finna krönikor med mera efter varje världcuphelg. Jag ska göra mitt allra bästa för att rapportera om händelserna. Tyvärr så kan vi inte rapportera live från Gällivare, då IK har det lite taskigt ekonomiskt men det jobbar vi på och vi har som mål att kunna sända live från Hockey-VM på Svalbard 2098. Om ekonomin tillåter.

Efter det sämsta valresultatet på 94 år så sätter sig nu socialdemokraterna sig ner med en krisgrupp och talar om en förnyad politik. En politik som ska leda dom till seger i nästa val. I riksdagsvalet fick socialdemokraterna blygsamma 30,8 procent av rösterna och gjorde sitt sämsta val sedan 1914, medan Moderaterna gjorde sitt bästa val med 30,2 procent av rösterna. Socialdemokraterna är visserligen fortfarande större än Moderaterna, men det skiljer inte ens 1 procent och om socialdemokraterna vill fortsätta att vara det största partiet i riksdagen så behövs en omskolning av partiet. Mona Sahlin talade om en förändring av partiet när hon tillträdde 2007. Ja, det kanske var en förändring, men det var bevisligen ingen förbättring.

I 4 år har man varit i opposition. I 4 år har man retat upp sig på den borgliga regeringen och tänkt att 2010, då jävlar. Då ska borgarna tystas. Men det blev inte så. Alla dessa fyra år man har varit i opposition har man bara stått och jabbat och jabbat utan att kommit med någon kraftfull upper-cut. Inte ens en högerkrok som fått regeringen att vackla till lite.

Detta får inte hända igen. Nu har dom rödgröna 4 år i opposition. Och om Mona Sahlin ska hålla kvar V och MP så krävs det ett massivt arbete av att förbättra, inte bara socialdemokraterna, utan HELA det rödgröna samarbetet. För att leva i ett borgligt Sverige, där orättvisorna breder ut sig i samhället och där klyftorna mellan fattig och rik ökar, är ett samhälle som inte går framåt utan bakåt. Jag kan förstå att alla som har relativt välbetalda jobb och stora villor tjänar på blå politik, men låginkomstagare, sjuka och arbetslösa är inte alls nöjda med denna politik som förs. Detta har ju och göra med att dom som arbetar har sin trygghet med lön och därtill sänkt skatt, men vi som är arbetslösa har ingenting. Vi har inget utbyte av sänkta skatter. För vi har inga jobb.

Och sedan är det ju så att dom procenten regeringen sänker skatten med måste ändå komma tillbaka på nåt sätt. Och då ökar priser på varor i affärer med mera, bostadspriser och hyror höjs sakta. För att inte tala om statliga företag som utförssäljs och privatiseras. Företag som generationerna innan den nuvarande har hjälpt till att bygga upp, ska helt plötsligt säljas för att "det blir bättre konkurrens då". Det blir även bättre för de som äger dom nyutförsäljda företagen. Jag säger som Stellan Skarsgård gjorde när han talade för dom rödgrönas fördel innan valet "Vad är det som är så fel med att Sverige äger? Vad är det som är så bra med att Sverige ägs?

Vad regeringen nu gör, det är att följa en amerikansk modell. En modell som säljer ut statliga företag och privatiserar lite vad som helst i samhället. Och innan man anar det så ägs flera instanser i samhället av privatägda bolag. Privatskolor ploppar upp som svampar ur jorden. Privatskolor där ägarna kan ta ut oerhörda summor på barns utbildning. Det ska inte kosta att utbilda sig i Sverige. Man ska inte tvingas att betala för att skaffa en bra utbildning som leder till jobb. För betala, det gör vi ju när vi har jobb.

Denna politik som enligt regeringen är sååå bra kallas för nyliberalism. Visst, på pappret låter det fint, men om man granskar vad det egentligen betyder så är det en oansvarig, elitistisk och hemsk ideogi. Nyliberalismen vill, med korta ordalag, förminska statens inflytande på människor liv, för att sedan kunna avskaffa dess inflytande helt. Skatter sänks hysteriskt, vård, skola, äldreomsorg med mera ska privatiseras. Vi får därmed ett klassamhälle som kan jämföras med tiden innan socialdemokraterna gjorde sitt intåg i politiken.

Nu säger inte jag att Reinfeldt vill att Sverige ska se ut som på 1800-talet, det vore ju tragiskt om jag sa så. Jag säger inte att regeringen är odemokratisk. Jag säger bara att nyliberalism är inte en ism som funkar och har aldrig gjort det. (Fråga bara engelsmännen om Margaret Thatcher)

Men för att knyta ihop säcken så hoppas jag verkligen att Mona Sahlin och hennes partikamrater klarar av att förändra och sätta partiet i en riktning som gör att valets vinnare 2014 är just Socialdemokraterna (eller de rödgröna om samarbetet står sig).

I Aktuellt igår visades ett inslag som fick mig både förbannad och ledsen. Inslaget handlade om 17-årige Niklas som hade fallit offer för gatuvåldet ett år tidigare. Han fick en glasflaska i huvudet och hamnade sedan i koma i flera veckor. När han vaknade upp var han inte sitt rätta jag längre. Gärningsmannen hade förstört Niklas hockeykarriär och... själva livet för honom.

Eftersom Niklas bor i Sverige kan man ju tycka att han ska få den bästa rehabiliteringen och omsorgen i världen (då Sverige ligger i världstoppen av rehabilitering), men nej då. Saken är sådan att Landstinget inte ville betala rehabiliteringskostnaderna (och det låter väl lite sådär lagom sjukt, att vi som bor i Sverige inte får gratis rehabilitering). Så istället får han lämna plats åt folk som flygs in från andra länder för att dessa, som kan betala, ska få rehabilitering av världsklass.

Vad är det för människorsyn man har om man prioriterar pengar före människoliv? Har man någon människosyn överhuvudtaget? Det är äckligt och det är vidrigt och jag skäms över att leva i ett samhälle där man ser människor som en vara.

På fredag inleds fotbolls-vm i Sydafrika. Vi på IK tar vm på högsta, möjliga allvar och är ett alternativ till all övrig medias vm-bevakning. Här får du reda på resultaten och övrig information. Bloggen kommer gå på högvarv och redaktionen kommer jobba i skift för att ge er dom allra senaste uppdateringarna om turneringen. 3 matcher per dag. 3 underbara fotbollsmatcher per dag.

IK är ditt forum till en bättre uppdatering under vm. Vi rapporterade OS på ett, om vi får skryta lite, lysande sätt. Tyvärr var vi inte på plats i Vancouver, då flygbiljetterna var slut, men vi gjorde ändå en rapportering av högsta professionella rang. Så kommer även ske under fotbolls-vm. Vi är inte på plats i Sydafrika, men tv:apparaterna kommer stå på från eftermiddagen till kvällen.

Så, vm går i Sydafrika. Men med IK:s rapportering så kommer det kännas som om du är där.

  

Jag vet att rubriken kanske låter lite konstig, men faktum är att mörkret lyser sådär härligt. Kanske då på sitt eget sätt. Du kan välja och se det hur du vill. Antingen så tar du detta bokstavligt, då himlen fortfarande är ljus efter att solen har sänkt sig i horisonten. Eller så tar du detta som en metafor där sommarkvällen är så fruktansvärd fin och lugn. Vinden smeker trädens blad där den sakta, sakta drar förbi. Kvällen aningens kyliga temperatur svalkar det nyklippta gröna gräset, som solen, inte allt för mödosamt, har värmt upp från sitt vaknande tidigt i morse. 

Jag kan känna det svala gräset under mina bara fötter, trots att jag sitter inne och får nöja mig med linoliumgolv istället. Jag kan riktigt känna den näst intill stickiga känslan av gräset när man ramlar och man tar emot sig med händerna.

Solen befinner sig precis vid horisonten och är just på väg att gömma sig. Det är inte längre svalkande gräs ligger inder mina fötter. Nu är det en kall, men behaglig, klipphäll. Vattnet har för länge sedan räknat ut att det håller på att bli natt och lagt sig stilla. Det är bara lite kluckande mot bergets klippor som hörs. 

Jag sätter mig ner och lutar mig bakåt till jag får ryggstöd av en annan mer lodrätt klippa. Med mina kisande ögon blickar jag ut över det blå vattnet och blundar. Letar efter totalt avslappnad och det dröjer inte länge förrän jag kan uppskatta att bara vara ett med den ljuva, varma solnedgången. Jag är inte Daniel Ahlin, Deve, Danne, Ahlin, utan jag är bara... ett med miljön som omsluter mig. Ingen tid existerar, ingen stress, inte några tankar heller. Hjärnan är fullkomligt bortkopplad från kroppen och jag ger mig ut på en resa. Till en plats dit bara jag hittar.

Jag slår långsamt upp ögonlocken och hjärnan kopplas ihop med kroppen igen. Jag har varit på en resa. En resa inuti huvudet, men samtidigt till universums outforskade trakter.        

Varför Tre Kronor? Varför kunde ni inte hålla pucken i 7 sekunder till? VARFÖR? Typiskt. Sudden death blev till en rysare där Tre Kronor var ca 1 dm från att punktera matchen. Straffläggningen blev bara till besvikelse. Tjeckerna satte 2 mål medan svenskarna bara satte 1. Därmed är Tjeckien vidare till fina mot ryssarna. Tre Kronor får möta Tyskland i match om tredjepris imorgon 16:15.

Tyskaland bjöd upp till kamp mot den ryska björnen och ryssarna vann enbart med 2-1. Men eftersom ryssarna är som dom är när det gäller hockey så tror jag att dom kniper guldet imorgon. Tyskland, som bjöd upp till kamp, kommer göra en stark insats mot Tre Kronor, men jag tror inte att dom kommer vinna (om det inte blir straffar såklart, för Sverige suger på straffar.)

I eftermiddags möttes Sverige – Danmark. Lillebror mot storebror, ärkefiende mot ärkefiende. Det blev en 4-2 seger för storebror Sverige. Dock så infann sig lite nervositet när danskarna hade finat till siffrorna med just 4-2. I de sista minuterarna tog Danmark ut sin målvakt och in med en extra utespelare på isen. Det resulterade i ett tryck mot den svenska kassen, men som tur var inget mer. Sverige behöll sin 4-2 ledning till slutsignalen och vann därmed matchen och är vidare till semifinal mot Tjeckien. Ett Tjeckien som vann över Finland, i en match parallellt med Sverigematchen. Jag åkte till en god vän för att se på matchen. Efter matchen bar det iväg ner till Ingelstad, då han behövde handla lite och på vägen ner i bilen så hejade vi, hör och häpna, på Finland. Då vi tycker att när Nordens två stormakter i hockey möts så blir det rena rama prestigekampen. Det blir blodigt krig. Vem ska ha titeln som Nordens ledande hockeynation, Finland eller Sverige? Därför ville vi att finnarna skulle vinna sin match mot Tjeckien, för att det blir så oerhört spännande matcher. Nu blev det tyvärr inte så. Tjeckien vann på straffar och därmed är Finland utslagna ur turneringen.


Så därför väntar en spännande match mot just tjeckerna i semifinal. En semifinal Sverige inte får förlora. Det finns bara final. DET FINNS BARA FINAL som gäller för våra Tre Kronor.


Jag hoppas på en spännande semifinal där Sverige tar hem segern och får möta vinnaren i den andra semifinalen i finalen. Om vi kommer till final så är jag kluven vilka jag vill Tre Kronor ska möta där. På ett sätt vill jag inte att vi ska möta Ryssland, då dessa fullständigt kan spela ut och förnedra Tre Kronor. Men på ett annat sätt så vill jag att Tre Kronor och Den ryska björnen möts, så Tre Kronor har chans att täppa igen truten på ryssen. Vem vet, Sverige kanske kan få björnen att gå i ide igen. Skulle inte det vara skönt?

I kvällens hockeymatch mellan Schweiz – Sverige gick våra vackra blågula tre kronor ur striden med 5 mål mot 0 och detta betyder att vi möter en gammal kär fiende i kvarten. En ärkefiende som Sverige har krigat mot ända sedan vikingatiden. Jag talar om vår granne i söder, Danmark. Ända sedan befrielsekriget så har svenskar och danskar krigat frenetiskt mot varandra vart och vartannat år. Senast var i kvalet till årets fotbolls-VM. På nationaldagen förra året samlade tusen och åter tusen svenskar på Råsunda och framför tv-apparaterna för att lyfta fram vårt landslag. Men som alla ni redan känner till så gick det i stöpet. Danmark vann med 1-0 och Sverige gick in i en depression, över att inte ta sig till VM.

 

Detta var den senaste striden vi hade med dansken, 6 juni 2009. Plats: Råsunda. LÅT OSS ALDRIG GLÖMMA DENNA SORGENS DAG. Danmark stal Sveriges VM-biljett på nationaldagen. VÅR NATIONALDAG!!! Om man är fotbollsintresserad, som jag förutsätter att DU är, så vet man hur tomt det känns efter en förlust, inte minst när det gäller en mästerskapsbiljett. Och att spela i VM är alla fotbollstokigas dröm. Därför känns det tungt att inte få VM-biljetten.

 

Denna dag är förbi och det finns inte mycket annat att göra än att ALDRIG glömma den. Kom ihåg det. 6 JUNI, 2009, SVERIGE – DANMARK 0 – 1. Usch, jag ryser åt dessa rader. På torsdag är det dags för ännu en stor sammandrabbning mellan nationerna. Fast den här gången handlar det om kvartsfinalen i hockey-VM. I hockeyn brukar det annars vara finnarna som vi frenetiskt krigar mot, men detta år det alltså dansken (jag vet i och för sig inte hur det ser ut sen, om vi kommer möta finnarna).

 

Vid sportarrangemang förvandlas den kärlek nationerna här uppe i Skandinavien emellan till hat. Ute i världen gör man ingen skillnad på svenskar, danskar, norrmän och finnar utan man säger skandinaver. Alla vi skandinaver är samma sorts folk ute i världen. Och visst, vi har mycket gemensamt och vi ser danskarna, norrmännen och finnarna som bröder och systrar, men när det kommer till sport så vägrar vi att sitta i samma studio som Skavlan eller åka till Backen. Då är det bara agg som gäller. I längdskidor hyser vi svenskar agg mot norrmännen, i fotboll hyser vi agg mot danskarna och i hockey är det Finland som vi helst av allt ska se förödmjukas (fast det är i och för sig finnarna som är värst, de är beredda att gå över lik för att vinna mot Tre Kronor). Så när Petter Northug spurtar hem ett OS-guld före Marcus Hellner så sitter vi i sofforna och vrålar åt denne norrman (inte på ett positivt vis då) eller när Bentner slår in den avgörande bollen för Danmark så blir vi rosenrasande hemma i stugorna.

 

Men det är dessa moment man ser fram emot, när de skandinaviska landslaget möts öga mot öga. Det är då man pumpar upp sig själv med adrenalin och kompisgänget kommer över med chips, popcorn och öl för att heja fram sitt landslag till seger. När det är derby är det ALLTID prestige inblandat, speciellt när det är ens grannland man möter. Känslorna finns i kroppen hela tiden, 12 månader om året, men man plockar bara fram de bara vid dessa speciella tillfällen.

 Och på torsdag så kommer dessa känslor fram runt om i Sverige och Danmark. För då plockas prestigen fram och hatkärleken mellan svenskar och danskar kommer att flöda.

 

SÅ FRAM MED ÖLEN, POPCORNEN (ELLER CHIPSEN), LÄGG AV LUREN OCH LÅT ADRENALINET HÖJAS JU LÄNGRE MATCHEN GÅR. FÖR PÅ TORSDAG, PÅ TORSDAG SÅ SKA DANSKJÄVELN FÅ!    

Dagens fina väder med riktig vårvärme inbjöd till en perfekt grillkväll. Grillningen skulle först ske i Folkparken, men efter ett telefonsamtal så ändrades planerna. Grillkvällen skulle flyttas till taket på Vattentornet, Johans, boendeplats (inte på taket då men i en lägenhet i Vattentornet).

 

På förmiddagen, och en bit in på eftermiddagen, hade vi presentationerna av våra masterprojekt (då de slutgiltiga presentationerna inte har varit ännu så tänker jag inte berätta hur det gick). Efter dessa presentationer gick vi till Trappan och tog en en god kopp kaffe. Det blev även ett glas öl denna ljusa och fina svenska vårdag.

 

En eventuell grillning i Folkparken ”bestämdes” och när det vankas grillning så säger ju traditionen att man måste ha öl. Detta inhandlades på systembolaget nere på stan. Men ett telefonsamtal där inne förändrade alla planer om grillning i parken. Det bestämdes nämligen att detta skulle ske uppe på Vattentornets tak. Alkoholhaltiga drycker köptes och en stressig hemfärd väntade, innan vi skulle vara på Vattentornet för att sedermera grilla, som bestämt var.

 

Paddan och jag for bestämt till Eneby centrum i hans gula farkost som kallas för BMV. Vi sladdade in på parkeringen och snabbt rusade in på ICA och plockade på oss vad vi skulle ha. Sedan var det bara för mig att gå hem och duscha, medan Paddan for hem till Åby, för att sedan komma tillbaka in till stan för att grilla korv på ”tonets” tak. Inget inbrott hos mig. Ingen dörr som var uppbruten. Jag pustade ut lite lättat och skyndade mig in i lägenheten, där jag fullkomligt hoppade ur kläderna och störtade in i duschen. In i duschen – klar – ringa Paddan och be honom hämta mig. Detta gick på rekordsnabba 15 minuter.

 

Till Tornet bar det av i den gula BMW:n och visst var vi framme i lagom tid. Vi tog hissen upp till tonets tak och tände våra grillar. Det var en vacker syn av två engångsgrillar som brann samtidigt, på ett ganska så blåsigt tak. Men korven var god i alla fall och att trotsa den hårda nordvästliga vinden kände vi oss tvingade till att göra, då det var en av gängets sista kväll i Peking (men troligtvis kommer han tillbaka). Men inga tårar föll från våra stenhårda manskinder.

Nere i Vattentonets allrum så drack vi vin och öl och pratade om nostalgiska minnen. Jag hade bland annat tydligen fått en utskällning av en gruppmedlem i början på KSM som jag inte alls kommer ihåg. Troligen så har jag förträngt det, eller så var jag inte mentalt närvarande under utskällningen. Men vi hade det trevligt i alla fall och allrummet fylldes av många skratt.

Men det kommer kännas tomt nu när vi alla går på sommarlov. En del kommer fortsätta att hålla kontakten, medan en del andra bara blir ett par forna klasskamrater att prata om i framtiden.

Vart är världen på väg? Detta är en fråga man hör ganska många gånger på dagarna, åt mer eller mindre tråkiga händelser. Men idag är den frågan VERKLIGEN befogad. För några månader sedan så ringde min granne på och sa att de hade varit inbrott i förråden nere i källaren.  De hade varit på hans förråd och även knipsat upp mitt. Som tur var så fattades ingenting, utan man hade ”bara” rotat runt lite bland grejerna, förmodligen för att kunna hitta någonting av värde.

 

Idag när jag var nere i tvättstugan så satt det en lapp på dörren till tvättstugan som berättade att det hade varit inbrott där och att kläder hade försvunnit. Jag suckade och skakade på huvudet, orkade inte hetsa upp mig i onödan. När jag kom ner till tvättstugan senare och vek ihop tvätten så kom en av mina grannar in och började sortera sin tvätt (jag var lite sen ut ur tvättstugan). Vi snackade lite om inbrottet och jag fick sedan helt ny information som gör att jag nu känner mig en aning mer otrygg än vad jag gjorde innan. Han berättade att det inte bara hade varit inbrott i tvättstugan och i källarförråden, utan att det även hade varit inbrott i lägenheter på dagarna. Tydligen så hade två lägenheter besök av ovälkomna gäster som hade brutit upp ytterdörren. Jag fick ingen klarhet om de hade stulit något, men inbrott i lägenheter är nog så illa det.

 

Detta var tydligen mitt på dagen någon gång mellan 12 och 15-tiden. Men det värsta tänkbara scenariot är ju om dessa svin bryter sig in hos personer mitt i natten. Man vaknar upp en natt och så står en eller flera helt okända människor i tamburen.

 

Så det är bäst att ordentligt kontrollera en, två eller fyrtioåtta gånger att dörren är låst innan man går och lägger sig för natten. Fast eftersom de BRYTER upp dörrar så spelar det nog ingen roll hur många gånger man kontrollerar att det är låst. Vill de komma in så kommer de in.

 

Och allt det här händer i Eneby, i den nordliga ytterkanten av staden. Den här delen brukade vara lugn förr. Eftersom jag är uppvuxen här (här och i Krokek) så vet jag att det har varit en harmonisk del av staden, dit brottsligheten inte har förorsakat människors vrede.  Men nu är det alltså ändring på det. Det är andra kort som har kommit in i leken. Kort som inte är välkomna.

Lejongropen här i Norrköping är inte bara en grop. Det är en helig plats. En mötesplats för alla öl- och leksugna unga vuxna i staden. Dessutom är det ett perfekt tillhåll för förskoleeleverna som går på Folkparkskolan (alldeles invid Lejongropen). Gropen är öppen för allmänheter sju dagar i veckan, dygnet runt. Parken som den ligger i heter Folkparken och som erbjuder alla möjliga aktiviteter. Käka glass, picknick, dricka öl, grilla, leka olika sorts lekar, ja allt möjligt. Men när man kommer upp i tonåren så kanske det inte är så roligt längre att hålla till bland alla småbarn och barnfamiljer, utan vill istället vara med mer mognare människor. Då är det Lejongropen som gäller.

 

En plats som välkomnar dig hur och vem du än är, en guldgruva för att ölsugna ungdomar. Speciellt en underbar kväll som denna. Sätta sig ner bland vänner och bekanta, knäcka ett par kalla och bara var en i mängden. Det är en trygghet man inte hittar någon annanstans i staden. Man smälter samman med omgivningen och man blir faktiskt som en stor familj. Alla kanske inte känner alla, men känslan finns i alla fall där.

 

Om du inte har varit i Lejongropen så vet du med all säkerhet inte vad jag menar med att man blir som en stor familj där du känner trygghet. Visst kan det låta härligt att ligga i denna grop och låta varma sommarkvällar föra en iväg till magiska platser. Men i alla Norrköpingsbors själ så finns känslan, vet vi hur det känns att befinna sig på denna plats.

 

Detta gäller även på hösten och vintrarna. På vintrarna blir gropen till en pulkabacke där barnfamiljer med flera träffas och ser på hur deras ungar far ner mot mitten. På hösten, då det ligger fullt med löv i gropen, tar väldigt många barn chansen att hoppa omkring i, för de, gigantiska lövhögarna. De övriga familjemedlemmarna står vid sidan och skrattar åt den livsbejakande leken

 

Men det är nu på försommaren som alla vi ölsugna abonnerar Lejongropen. Då är det vår tur att utnyttja denna fantastiska guldgruva. Och med guldgruva menar jag just guldgruva. För att sitta där en varm kväll med en kall öl i handen, det kan man inte sätta något pris på. Det är som en helig plats som aldrig kommer att försvinna ur Norrköpingsbornas själar.  

Fredag 14 maj avslutades inte allt för dåligt. Efter skoldagen som började klockan 10 (som vanligt) och som höll på till klockan 16:30 (dock så spelade vi betapet den sista timmen), då började helgen och jag ser fram emot sovmorgnar, när klockan inte sätter igång att föra oväsen.

 

19:20 var det dags för match, IFK - Degerfors. Ca 18 så ställde jag och Paddan bilarna vid våra gamla hood, Ektorp (han och jag bodde ett par månader i samma område i början av våra liv) och gick sedan till Parken. Vi hade bestämt att vi skulle träffa Dennis på Durken 18:30 för att dricka en öl innan matchen (iaf öl för Dennis). Då vi kom till Durken insåg vi att man var tvungen att klänga på alla människor som var där för att över huvudtaget ta sig fram till baren. Vi bestämde oss i samma sekund för att gå till puben på arenan och värma upp. En liten detalj i sammanhanget är att det var två stycken kvinnor som stod och sålde mansparfym utanför Durken. Vi skakade på huvudet och gick vidare. Parfymförsäljning utanför en fotbollspub? Kommersen har verkligen inga gränser.  Väl inne i arenapuben upptäckte vi en SKANDAL (som FH och Anti brukar skriva). Då jag och Paddan körde så kunde vi inte dricka starköl utan vi frågade med vår pojkaktiga charm ”Har ni 3,5 här?” Svaret blev nej. Inte lättöl ens sin gång. SKAAAANDAAAAL!!! Vi fick nöja oss med två coca-colaflaskor som vi, inte allt för diskret, försökte gömma för att inte verka mesiga. För på en pub på en fotbollsarena dricker man öl, inget annat.

 

Matchen blåstes igång 19.20 och redan i den 7:e matchminuten gjorde Degerfors mål. Alla vi positiva Norrköpingsbor tänkte då ”Det är kört”, men icke sa Nicke. Våra vackra, vita, blå pojkar kvitterade och tog sedan ledningen. Men Degerfors kom igen och kvitterade de med.  Inför 2:a halvlek stod det 2-2, ett resultat som ändrades till 3-2 för IFK i den 46:e matchminuten.  En ledning de lyckades hålla till 45 minuten + tillägg.  Men ingen kan säga att det var roligt spel i andra halvlek. Jag gäspade nog fler gånger under dessa 45 + tillägg, än en heldag med föreläsningar om konsten att skulptera med mossa utan raster. 3 poäng i alla fall och Peking kopplar ett litet grepp om serieledningen. IFK har 16 poäng och ÖIS (2:an) har 12, så det spelar ingen roll om ÖIS vinner sin nästa. Då har de bara 15. SUCKERS!!!

 

HEJA KAMRATER FÖR IFK. HEDRA DESS FÄRGER VITA OCH BLÅ. STJÄRNAN SKA LYSA HÖGST ÖVERALLT. TY DET HAR VÅRAN KAPTEN BEFALLT (Kamratsången som sjungs av publiken innan varje hemmamatch).

 

I hockey-VM fick Lettland möta den svenska tigern. Vad kan jag säga? Tigern vann och letterna är skärrade för livet. Vilken underbar början på en helg. Nu hoppas jag bara att jag vinner på min trisslott som jag köpte idag.   

Idag är det Kristi himmelfärdsdag (Kristi flygare i folkmun), en högtid som kanske inte allt för många i Sverige firar. Denna högtid firas ganska sparsamt i då en stor andel av befolkningen ser sig själva som icketroende. Jag tillhör en av dessa som ser sig själva som ateister. Jag har varken haft en religiös uppfostran eller funnit Gud i vuxen ålder. Mina föräldrar är icketroenden och så är mina morföräldrar (farföräldrar har jag inga kvar i livet). Jag har valt att tro på vetenskapen istället för vad som står i Bibeln. Även fast inte jag är någon Darwin så finner jag utveckling av alla växter och varelser under miljoner år mer troligt än berättelserna i Bibeln som talar om för oss att Gud en dag hade tråkigt och tänkte ”Jag vet, jag skapar en jättestor boll med land och hav. Sedan måste det finnas lite växter, djur och människor i bollen också. Sedan bestämmer jag att människorna jag skapar inte ska få leva sina egna liv utan de MÅSTE dyrka mig och följa mina regler. Och om dessa människor inte lyder dessa regler eller tror på något annat så skapar jag en plats där alla lever med plågor hela tiden, men inte kan dö. Men jag skriver att jag älskar alla ändå, det låter bättre.”

 

Jag är av den filosofin att alla får tänka, tycka och tro på vad de vill, men de ska fan inte komma till mig och tala om för mig vad jag ska tro och tänka. Samma sak gäller om man försöker omvända en annan person från låt oss säga asatron till kristendom. Låt människor få vara troende om de vill och av vilken religion de vill.. Jag kan ju skratta och skaka på huvudet åt sådan galenskap, men bara för detförsöker inte jag omvända troende till ateister.

 

Men Kristi himmelfärdsdag är väl rätt okej i alla fall. Det är ju en röd dag och vi är lediga från jobb och skola. Jag laddade upp för denna dag redan i gårkväll efter jag kom hem från bio med Tommy (vi såg Robin Hood och den var absolut sevärd) genom att se Monty Pythons mästerverk ”Life of Brian”. En fullständigt galen och helsjuk film på alla sätt och vis, men som är så rolig så. För att fira Kristi himmelfärdsdag idag så sov jag ända fram till kl 14:20 på eftermiddagen. Sedan satt jag framför datorn resterande eftermiddagen. Japp, så firade jag. Det ultimata firandet.

 

Nu ska jag äta pizza och se på ”Sveriges historia”. Efter det ska jag hem till Tommy och titta på ”Jack Hunter”. Matinéäventyr som påminner i allra högsta grad av Indiana Jones. Detta gillar vi.

Det är redan maj och sommar står i farstun och trampar. Det var inte länge sedan man steg in i ett nytt decennium och man tänkte på vart 2010 skulle föra en. Nu har jag en aning. Stress, stress och åter stress. Stressen gäller huruvida man kommer att vara arbetslös eller inte under en längre period. Annars så har sommaren mycket annat att erbjuda än stress. Grillkvällar var och varannan dag, bad i diverse sjöar, det klassiska nationaldagsdoppet i Ensjön, cruisingkvällar med Besten samt öl, öl, öl och grogg, grogg, grogg och whisky lite titt som tätt (fast inte innan kl 16) Sedan har vi höjdpunkten på sommaren, i alla fall en väääldigt viktig sådan. MIDSOMMAR. För 2 år sedan fick jag och några kompisar låna familjens landställe ute på Lilla Grytholmen (en ö i Bråviken), förra året var vi ett par stycken ute i S:t Anna på en liten ö som en kompis brorsas flickväns föräldrar äger. Det var oerhört mysigt och trevligt med badande, bastande, ätande och socialiserande. Detta var en dröm, men det slår inte midsommaren ute på Lilla Grytholmen (eller Lilla katten som vi säger på ön). Denna midsommarafton var fullständigt lysande. Den innehöll, socialiserande med kaffe och öl framför huset, sedan plockades potatisen fram och rengjordes och kokades. Sedan plockades den övriga maten fram (och på sedvanligt vis så hjälpte alla till att tillaga käket och att duka bordet).

 

Vi hade gjort en bra insats med käket för det smakade, utan att skryta, gudomligt gott. Fan vad bra man är på att laga mat. Självklart hade vi en kvarter nubbe med oss som vi delade på. Ingen av oss är så värst vidare glada i snaps, men är det midsommar så är det och då spelar det ingen roll vad det är för dryck som intas. Bara det är alkohol i det. Hungern som hade skrikit i våra magar innan middagen blev nu lugn och omvandlades till en mätthet utan dess like.

 

Sedan var det dags för ett traditionellt spel, kubb. Krokeksgänget (jag och Tommy) utmanade stadsborna (Joel, Pettson och Totte) på en match. En match som slutade med förlust för Krokeksgänget. Krokeksgänget klagade då på den oerhört dåliga lutningen av banan och krävde en returmatch. Vi bytte sida. Nu skulle väl de där betongbarnen få så de teg. Men inte då. För en andra gång vann stadsborna den oerhört viktiga kubbtävligen och var kaxiga över det i hela 10 minuter, sedan började vi törsta efter mer alkohol.

 

Eftersom vårt hus samt tomt ligger så bra till att många som lägger till vid öns största brygga måste gå igenom vår tomt. Där satt vi med öl i våra händer, lagom dragna, och hälsade glatt på alla som gick förbi. Senare på kvällen tyckte vi att det var dags för musik och drog igång min bärbara stereo, men då lasern gav sig fanns inte mycket annat än att gå upp med stereon till huset och bege oss upp till platsen för midsommardanserna runt stången. Just då blev det, som alla väntat på, svenskt midsommarväder. Regn började falla från skyn och vädergudarna tyckte att det även skulle börja blåsa lite mera.  Danserna (om det nu var några danser så sent, jag kommer inte ihåg) slutade tvärt och alla samlades runt ett långbord som hade satts upp och på bordet stod allt möjligt i alkoholväg. Detta var 5800000 gången den dagen då Pettson sa ”Faan Danne att du inte har med dig guran.) Du gamla, du fria sjöngs för full halls och om vår skönsång hördes ända in till Lindö så är jag inte förvånad. Regnet och blåsten vann till slut och alla bestämde sig för att gå, vingla, krypa hem.

Ytterligare lite senare, efter lite brännvin och öl i stugan så fick vi den ljusa idén att sticka upp till midsommarstången igen och dansa. Sagt och gjort. Dock så var det ingen fin dans. Mest hoppande utan musik.

 

Senare sen på natten, när vi satt inne i stugan och snackade och drack så kom Micke Hell förbi. En stor kraftig karl som ser ut som att ha rymt från nåt fängelse, men som är världens snällaste.  Vi satt inne i stugan och pratade om allt och inget, samt drack (det är ju midsommar för fan.)

 

Detta var i stort sätt allt som hände under midsommarafton på Lilla katten. Om ni vill ha en längre historia om vad som hände är det bara att hoppa in i vårt gang här i norpan, så får ni alla detaljer .

Svensk midsommar i skärgårdsmiljö är underbart    

Sitter här framför skärmen och fick just en lysande idé om ett historieprogram som garanterat skulle göra succé. Ett program från Sveriges enande på 1200-talet, genom stormaktstiden och fram till idag. Programledarna skulle vara Dick Harrison och Herman Lindqvist, där Harrison mest skulle ta hand om medeltiden (då det är just medeltiden han är specialiserad inom) och Lindqvist skulle berätta för oss om stormakten Sverige och dess framväxt och sedan under nutidens historia ska de sammandrabba och på så sätt skapa TV-historia med deras intellektuella och gripande historieberättande.

 

Just nu sänds ”Sveriges historia” på TV4 där Dick Harrison är programledare tillsammans med Martin Timell, där de berättar om tiden för 15000 år sedan, då Sverige (som naturligtvis då inte hette Sverige) började bebos av jägare och samlare, ända fram till idag. I förra programmet berättades det om när vi kom in i bronsåldern och där med kom maktspel och hierarkier till. Nästa program handlar om vikingatiden, en ålder som är full av konstiga myter som vi människor har hittat på i nutid. Som till exempel att vikingahjälmar hade horn. Detta är en myt. Hjälmarna hade inte alls horn. En annan myt är att ”alla” uppe i Norden var vikingar. Detta är också en myt som är påhittad av nutidens människor. De flesta människor kallades för nordmän, som inte alls var ute och krigade och plundrade, utan var hemma och tog hand om sysslorna i byn eller på gården. Alltså i stort sätt samma som vi gör idag, fast idag uträttar vi sysslor både i hemmen och på arbetsplatser.  Andra var trälar åt olika stormän. Att vi i Norden plundrade och krigade för att överleva är helt fel. Visst fanns det naturligtvis vikingar, men det var långt ifrån alla här uppe i Norden som var det.

 

Men historieprogram kan man inte få för mycket av. Man kan aldrig bli fullärd inom något ämne, det finns alltid nya kunskaper att ”släcka törsten med” med. Och speciellt för en historienörd som jag. Historia är nämligen ett ämne som ändrar form hela tiden, i och med att man forskar fram nytt material och man ändrar gammal forskning då man inser att den gamla forskningen helt var ute och cyklade. Sådant är historieämnet, man kan aldrig veta säkert, speciellt inte om tiden före vikingatiden.  Så ett nytt historieprogram där två av Sveriges främsta populärhistoriker (även om inte Lindqvist är utbildad i ämnet) träffas och lär ut det som de högaktar så mycket till oss ute i stugorna.     

Vi här uppe i Skandinavien kan skatta oss lyckligt över att vi har de olika vädertyperna vi har. Nu kanske några av er tänker ”Det var väl lite väl optimistiskt att tänka så”, men faktum är att vi faktiskt ÄR lyckligt lottade. Inte allt för sällan hör man en del klaga på att det är för regnigt här uppe i Sverige. Det är för varmt. Det är för kallt, det är för mörkt, det är för mycket snö blaha, blaha, blaha. Det kallas årstider, kära ni. Vinter, vår, sommar och höst och vi människor här uppe i Norden (i alla fall i Sverige) är ju inte dummare än att vi vet att vi ska klaga på den tryckande hettan när vi befinner oss mitt i högsommaren. Vi är heller inte så dumma så vi vet att man ska klaga på den oerhörda kylan och snön klockan tre på lördagsnatten den 15 januari. Att det regnar och blåser för mycket i slutet på oktober och att det är FÖR varmt för den nyinköpta vårjackan i april. Men vi svenska är ett klagande folk. Om det inte FINNS någonting att klaga på så HITTAR man någonting att klaga på. Det är just klagandet som tillhör den svenska folksjälen och det spelar ingen roll hur mycket du försöker. Är du svensk så är du född till att klaga. Deal with it.

 Det vi svenska gillar att klaga på är vädret. För just vädret är så oerhört lätt att klaga på. Om det inte faller en i smaken med vinter så kan man ju alltid klaga på att ”vintern är på väg och då blir det kallt och jävligt…” eller om man befinner sig mitt på våren ”denna vinter var ju för jävlig, bitande kyla och snö ända upp till knäna…”. Oavsett vilken årstid man är i så finner vi svenskar vintern, våren, sommaren, eller hösten inom oss och därför är det lätt att klaga på vintern mitt i högsommaren. Klagandet ligger lika djupt rotad i folksjälen som att vi en kall vinterdag kan se inom oss en regnig midsommarafton, som senare på kvällen går över till en aningen blåsig, lite kylig, midsommarkväll med mygginvasion och alla som tar fram sina tröjor eller jackor och sveper in sig i för att inte bli offer för så många myggbett.

 Våren är faktiskt den årstiden jag kan tänka mig att riktigt klaga sönder min omgivning. Ett klagande om pollenallergi. Rinnande nästa, höga nysningar dagarna i ända och non-stop kliande ögon. Sedan upphör det i slutet på maj och i början av juni, för att sedan komma tillbaka till midsommar, då gräset blommar och nyklippt gräs som retar min näsa och ögonen.

Men att klaga gör inte saken bättre. Klagandet gör bara så att min omgivning flippar på mig. Pollen försvinner inte bara för att jag klagar. Nej då, den flyger så retsamt runt i vinden och letar efter sina offer. Tänk vad mycket irritation små gula partiklar ställer till med.