Besviken DV
Eftersom min ursäkt inte funkade för dig så får det här inlägget bli för idag. Så nu har jag 20 dagar kvar. Jag kan inte undanhålla att jag är lite besviken på dig.
Nu till dagens andra viktiga ämne. Ankan kommer ner från Sthlm vid lunch, då drar kommandot (- Johan) att dra till Texas Longhorn och käka god hamburgare så man blir lite mätt i magen. Ankan sviker aldrig en lunch (till skillnad mot vissa andra). Jag har redan formulerat en tanke över vad jag ska ta för sorts hamburgare. Det blir en Bacon cheese. Varför tar jag den då? Jo, för att den är (som Paddan sitter och säger) jääävligt god!!!! Som vanligt så kommer Paddan tjata på mig att få min gurka och eftersom jag är en god medborgare så kommer jag ge honom den. Anti får också sin del av min mat, nämligen dressingen. Ankan får ingenting. HAHAHA!!! En annan rolig grej var att jag såg en i personalen på Texas på IFK matchen i onsdags. Men det roliga var inte att han var där. Det roliga var att han sålde korv.
Eftersom jag sitter i skolan och vi ska JOBBA, läste du det här? JOBBA. Så jag hinner inte skriva någon längre text idag, men jag HOPPAS VERKLIGEN att denna text duger som ett inlägg.
Bönar och ber efter en andra chans
En god tradition
Innan fotbollsmatcher är det allmänt känt att man går till en pub nära arenan och tar sig en riktigt kall och god bärs. Varför, kan en del nu fråga sig. Mitt svar till dessa är: att det helt enkelt är så. Fotboll och öl hör liksom ihop. Ikväll var det dags för IFK att spela hemmamatch mot Jönköping Södra. Innan matchen så träffades jag och en kompis utan för Durkslaget (lokalt: durken) för att ta oss en kall och god öl innan matchstart. Vi satt där och pratade om lite av varje. Hur kvällens match skulle utvecklas från avspark och hur många mål det skulle bli i den.
Vi har härmed bestämt att inför varje hemmamatch så ska vi ta oss en öl, då premiärmatchen slutade väl så sa vi att det från och med nu är öl innan matchstart som gäller, "annrs kommer det gå åt skogen" har vi intalat oss själva.
En 45 minutersvisit på durken räckte perfekt och vi gick till arenan med gott öl skvalpandes i våra magar.
Solen värmde oss bra där vi satt på den östra läktaren (i folkmun bara kallad östra). Det var faktiskt den enda gången i år som det faktiskt ha varit bra och skönt väder när man har varit på fotboll.
Matchen blåstes igång och hela läktaren satt med händerna över ögonen för att överhuvudtaget se någonting av spelet, då den låga solen lyste rakt in i ögonen på oss. Så fort solen gick ner bakom VM-läktaren så blev det bättre, men det blev då betydligt kyligare. Allt kommer med ett pris. Vad bra att det är ett sådant värmande spel då, tänkte jag. Det blev snarare värre så långt första halvlek led. När domaren blåste av för halvtidsvila så hördes en kollektiv pust. Men det var ingen pust för att det varit spännande. Det var snarare "Oh, tack och lov att första 45 minuternas lindande är över".
Andra 45 var en makalös halvlek om man jämför med första. Spelarna i IFK sprang faktiskt i halvlek nr 2 och spelade ett lyckat offensivt spel. Det blev ett mål. Det blev ett mål till efter detta. Och några minuter senare blev det ytterligare ett mål. 3-0 till IFK och det var runt 10 min plus tillägg kvar av matchen. Jag och Dennis tittade på varandra och skakade på våra huvuden. "Vafan händer?", flinade vi åt varandra.
Det blev 3-0 på Parken för vårt kära gamla blåvita IFK Norrköping - Folkets lag. Och jag ser med extra mycket glädje fram emot nästa gång Parken fylls av Kamratsången. IFK ligger nu etta i tabellen, jag bävar ändå för det värsta, men jag hoppas på att jag bävar i onödan.
Politikerna gör sina eventuella väljare vilsna
V__S____MP_C__FP_KD________M
Vänsterpartiet var kommunister och stod för att de var det. Och på andra sidan fanns Moderaterna och stod för att de ville leva i ett kapitalistikt klassamhälle. Socialdemokraterna var socialister och hade en human syn på samhället. Vi alla ska tillsammans äga Sveriges företag och inte låta dessa gå med vinst som går till chefer som lever gott medan de ser ner på arbetarna.
Sedan har vi ekologister, som vill att all sorts mat BARA ska vara framodlat på ekologiska skäl och på så vis bra för natur och miljö, och sedan har vi liberalister som i stort sätt säger "Gör vad du känner för. Bli miljonär. Var fri för fan".
Idag så verkar den röda politiken inspireras av den blå, och vice versa. De röda säger (eller i alla fall Sahlin, som säger att hon är sosse, August Palm vrider sig i sin grav,) att de är för privatskolor och att dessa ska få gå med vinst. Moderaterna erkänner sig själva som arbetarparti och slänger sig med ord, som "solidaritet" (jag trodde Socialdemokraterna hade copywrite på detta ord),
Idag ser politiken ut såhär:
VSMP_MC_KD_______FP
De de röda partierna (eller rödgröna om ni så vill) har som bekant bildat en koalition och närmat sig varandra, mer än Alliansen. Visst, de blå säger att de är överrens om allting. Men hur kommer det sig då att Jan Björklund går ut i media och säger att USA är uppkomsten till allting gott, medan Reinfeld fördömmer invasionen av Irak. Att Hägglund inte ville lagstifta om könsneutrala äktenskap, men de övriga i Alliansen godkände det. Detta säger en hel del.
Men de rödgröna har också sina skavanker. Som att Sahlin vill ha kvar svenska militärer i Irak och Ohly säger nej.
Jag är, som jag skrev i en tidigare text, klar över på vilken färg jag ska rösta på. Jag tycker att man inte ska sälja ut stora svenska företag. Företag som generationerna innan oss har varit med att bygga upp. Jag tycker inte att endast ett fåtal människor ska tjäna miljoner och åter miljoner på företag som hederliga svenska arbetare har varit med och byggt upp. En välfärd som generation efter generation har rätt att leva i. Ett samhälle som inte gör skillnad på överklass eller arbetarklass. Alla har vi rätt till att leva i ett samhälle som gör alla människor till vinnare.
Tyvärr finns det alldeles för många förstagångsväljare idag som inte är pålästa inom politiken och det är politikernas skyldighet att föra ut kunskap. Men hur kan förstagångsväljarna få kunskap om partiernas ideologier när Moderaterna snackar om solidaritet och Socialdemokraterna tycker att privatskolor är en bra grej?
Utan debatt - inga åsikter
Jag säger inte att man redan efter 5 min ska erkänna sig själv som förlorare. Man ska inte ge sig in i en debatt utan kamp. Man ska heller inte ge sig in i en debatt om man inte kan debattera för sina åsikter. Då kan man räkna med att man kommer bli golvad efter ett par minuter, när motdebattören märker att "Den här personen är ju en värdelös debattör och kan inte stå för sina åsikter. Det är nog bäst att jag ångar på".
Debatter förbättrar vårt samhälle. Så är det. Debatter uppstår när några i ett samhälle inte tycker likadant som andra grupper. Och istället för att gå ut på gator och torg och likt djur tar till våld för att hävda sina åsikter, så gör man upp på ett moget och vuxet sätt genom att man pratar med varandra och genom detta kommer fram till en lösning av ett eventuellt problem.
Och för att få andra männsikors sympatier för sina åsikter gäller det att vara en god agitator och få ur sig sina åsikter, det vi normala människor kallar, "verbalt"
Det är just detta som gör att jag bara kan skratta och skaka på huvudet när jag ser radikala grupper av demostranter som kastar tegelsten mot poliser och genom glasfönster på hus. Jag skrattar inte över vandaliseringen och övervåldet mot poliserna, utan jag skrattar åt dessa djuriska människor som inte inser att de är tragiska och att det är synd om dem, som inte kan argumentera för sina åsikter. Istället så känner de att de måste sula iväg tunga gatstenar mot poliser, som riskerar att skadas allvarligt av dessa. Sedan så gråter demostranter ut i media över att ha fått ett litet blåmärke på ena låret av polisbatonger. "Ni kanske skulle tänka på att poliserna också blir förbannade över att få vara pricktavlor åt era tunga gatstenar, era hjärndöda tomtar".
Och att man från deras håll vandaliserar och slår sönder skyltfönster i gallerior fascinerar mig. Vad fan har fönstren med t ex ett statsbesök att göra? Jag är helt förundrad över detta.
Men då ser man ju hur ruttna debattörer de är, när de måste ta till våld för att framhäva sina åsikter.
Men det kanske är så man ska göra för att visa andra sitt missnöje eller sin åsikt. Visst kan jag också bli förbannad om jag tycker någonting är helt upp mot väggarna, men bara för det går jag ju inte ut och föröker skada poliser eller vandaliserar ute på stan. Men å andra sidan har ju jag fått en normal uppfostran. En väldigt pedagogisk sådan. Ibland kanske lite FÖR bra. Det vet alla som umgås med mig. När jag sitter i min trygga lägenhet på kvällarna brukar jag tänka ibland "Hur såg min föräldrarevolt ut? Gjorde jag någonsin revolt mot mina föräldrar? Har jag haft en "för bra" uppfostran?
Därför tycker jag inte om söndagar
"Men gör någnting på söndagen då", har jag hört. Det är ju just det jag gör. Jag tråkar på söndagar. Städdag brukar vara synonymt med söndagar. Det har det varit för mig från när jag började klass 1. Varennda söndag sedan dess har jag dammat och dammsugit. Ibland moppar av golvet. Gör andra sysslor i hemmet som är nödvändiga om man vill bo i ett mänskligt rent hem.
Men faktum är att trots att jag tar mig för att damma och rengöra lägenheten varje söndag (jag tvättade och strök även idag) så blir inte dessa dagar mindre tråkiga. Och skolarbete går bara inte att göra på söndagar, om man har några dvs. Jag menar: varför göra söndagen mer tråkig än vad den reda är? Jag saknar motivation, så är det bara. Första frågan som jag ofrivilligt formulerar i mitt huvud så fort jag slår upp ögonen på söndagsmorgonen är "Jaha, vad ska jag ta mig för idag då?" Oavsett om jag städar och tvättar så spelar det ingen roll. Jag går liksom på halvfart genom hela dagen. Gitarren som brukar se så inbjudande ut där den ligger på soffan lockar inte alls på samma sätt som den gör när man kommer hem från skolan. Göra ordning mat blir bara...jobbigare än i mitten av veckorna. Spagetti och Felix färdiggjorda köttbullar får stå på menyn. Bon appetite.
Jag gick även fram till datorn och stängde av musiken som hade ljudit ur högtalarna hela dagen. Jag ville bara ha tyst omkring mig. Klarade inte av dundrande trummor, distade gitarrer och dova basslingor.
Ville bara känna lugnet och lyssna på tystnaden. Dock är jag inte så bra på det när jag är ensam hemma. Jag vill gärna ha TV:n, datorn eller stereon igång, så att jag känner att jag har sällskap. Men ibland (som idag) kan jag känna att ensamheten och lugnet, tillsammans med tystnaden, är det bästa sällskapet.
Imorn börjar en ny vecka och nya krafter kommer till en på vägen till skolan. På morgonen hivar jag upp kamerastativet på ryggen och börjar traska ner till stan, där vi ska filma de allra sista bilderna till Landskapsresan. Sedan bär det av till redigeringen och det dröjer inte lång tid förrän filmen är klar. Ge er till tåls
Öppen väg, öppen bil
Vi far fram genom den svenska högsommaren till tonerna av just "Öppen väg, öppen bil". Alternativt "Atlanten", som självklart också den handlar om friheten att kunna göra vad du vill. Att du har en egen vilja och ingen kan säga åt dig vad du ska göra med ditt liv. Det är så Lundell skalderar "Du har rätt att leva, du har rätt att älska, rätt att sätta din kurs ute på Atlanten". Dessa rader säger allt.
Landsvägen börjar bli som en kär vän som guidar oss till vårt mål, men faktum är att vi inte har något mål alls. Vi har bara bestämt oss för att dra. Tog med oss lite diverse förnödenheter och bara drog ut på vägarna. Vi kände oss instängda i den schemalagda vardagen och ville komma bort mot alla ramar som ständigt tycks stramas åt.
Denna bil är vårt kungadömme där inga regler förutom våra egna kan röra oss.
Vi låter tung, pulserande rock göra oss sälskap när vi flyger fram på en öde landsväg med rapsfält på vardera sidor. Solen har börjat gå ned och vi bestämmer oss för att slå upp våra medtagna tält alldleles vid havet. Alla sätter sig på en klipphäll och tittar på varandra. Sedan tittar vi ut över det spegelblanka vattnet som färgas av den nedåtgående solen. Knäcker några bärs och är absolut tysta. Det ända som hörs är vinden som susar i träden, fåglarnas skönsång och det klunkande vattnet mot bergsklipporna.
Vi sitter uppe ett tag till innan vi går in i tälten och låter drömmarna ta oss med på resor till platser där tid och rum inte existerar.
Nästa dag tar vi farväl av den tillfälliga boplatsen och låter bilens dundrande motor påminna oss om att det är dags för vägen igen. Det är molnfritt och hettan känns lika välkomnande som en gammal vän från förr som är på besök. Med fyra hjul rullar vi ut på de asfalterade vägarna igen och trycker ner gaspedalen och ännu en gång ha "Öppen väg, öppen bil" som pulserar ur högtalarna. Vi kör utmed kusten och ser då fler och åter fler tecken på frihet. Stugor ute på öar och där den svenska flaggan vajar högst upp på stängerna. Barn som spelar fotboll, kubb, tennis, ja allt möjligt. Badande människor, solande människor. Samtliga ger oss uppmundrande leenden och vinkar glatt och självklart vinkar vi tillbaka. Det är som att de vet. De vet att har lämnat den krävande vardagen bakom oss och bara åker mot en enda mål, inget mål alls.
Och det är detta som jag, tillbakalutad och sådär härligt dagdrömmande, tänker på när jag hör "Öppen väg, öppen bil". Frihet, FRIHET. TOTAL JÄVLA FRIHET.
Valborg...
Hur det blir med brasan vet jag inte. Vi ska försöka att inte elda upp huset när vi grillar detta år i alla fall. Förra året kom ju både brandkåren, ambulans och polis. De undrade vad som stod på när dom fick se att det brann i Petssons hus. Grannarna hade redan evakuerats av oss som hade startat branden och stod där ute sura och buttra. Vissa i blåställ och vissa med inga kläder alls. Vi gick omkring bland de upprörda grannarna och lyfte på våra hattar och bad om ursäkt för att nästan ha brunnit inne. Men konstigt nog så godtogs inga ursäkter, utan en lynchning av oss skedde ute på gården, allt medan brandmännen i godan ro släckte elden.
NEEEEEEEEJ. Detta hände naturligtvis inte. Vi har inte bränt ner Petssons hus. Ännu. Skulle aldrig komma på tanken. Jag har ju min guitarhero-gitarr hemma hos honom så. Men hur det blir med vaborgselden vet vi inte. Vi har inte bestämt oss, men om vi vill så har vi ingen längre sträcka att gå. Eller jo, kanske. Med några öl i kroppen kanske det blir lite längre då, i alla fall mitt, lokalsinnet inte är i bästa form. Det är förresten härligt med valborgseldar. Människor smockas runt en STOOOOR brasa som ger ifrån sig en värme som kan konkurrera med solens kärna. Luktar gott gör det också. Det är så att säga en magisk tid på året.
Ahhh, valborg. Brasor, gemenskap och ÖÖÖÖÖL.
Historia - viktigt för framtiden
Jag är en av två här på bloggen som är riktiga historiefanatiker (den andra är AH) och att kunna en stor dos historia är viktigt. Både för att veta vartifrån man kommer och för att hjälpa till att förhindra snedsteg i framtiden som gjordes i dåtiden. Idag vet vi till exempel att man inte ska låta en liten man med dålig självkänsla och höger-radikala idéer som lägger skulden på ett enda folkslag få för mycket sympati. Vi vet också att en hel värld plötsligt kan börja hata och skälla på en om man bombar ett annat land, bara för att det landet inte har samma politiska ideologi som en själv. Summan av kardemumman, vi vet idag väldigt mycket vad man INTE ska göra om man vill vara en human människa, tack vare historien.
Jag har alltid varit historieintresserad och har alltid funnit en fascination över hur människor levde förr. Hur ett samhälle har kunnat utvecklats generation efter generation. Hur man såg på olika företeelser i livet och så vidare.
Min fascination över den svenska stormaktstiden (1611 till freden i Nystad 1721) har nog inte undgått några av mina nuvanrande och äldre kamrater. Jag anser mig som relativt kunnig på området och skulle nog golva en och annan nynazist med orden "Vad fan har Karl XII med nazismen att göra, jävla plattskalle? Om han var nazist, skulle han då ha hjälp en ukrainsk kosack vid namn Ivan Mazepa att kämpa mot ryssarna? Skulle han, om han var nazist, tagit både koldålmarna och kaffet till Sverige? Nazister är och förblir ett obildat pack som inte vet någonting om...någonting.
Tidigare ikväll var det premiär för TV4 nya historieprogram med det aningen udda paret Martin Timell och Dick Harrison. Första programmet handlade om när människan först kom till Sverige och varför människor valde att bosätta sig här. Det började för 15 000 år sedan då de första människorna i Sverige vandrade från norra Tyskland och var samlare och jägare. Ett mycket, mycket, mycket intressant program där programledarna tar med dig från befolkningen av Sverige (som givetvis då inte hette Sverige) fram till idag, genom alla epokrar. Så på torsdagarna klockan 21:00 så vet ni vad jag gör. Sitter klistrad vid TV:n.
Snart är det dags för val
När jag skriver det här så kommer jag ihåg att jag inte tog min medborgerliga chans att rösta förra gången, för ca ett halvår sedan. Då det var val om en EU-fråga. Jag kände att jag inte ville eller orkade bry mig om EU, eftersom jag är emot att bilda en superstat som är målet med unionen, enligt mig Så jag sket i det. Nu så här i efterhand kanske man ändå skulle gått och gjort min "röst hörd", men nu är det för sent att ångra sig. Så därför ber jag er alla som tycker att jag gjorde helt fel om ursäkt. Jag gör helt enkelt en pudel. Jag gjorde fel. Förlåt mig.
Men åter till det stundande rikstadsvalet i september. Detta val kommer jag att gå och rösta i i alla fall. Inget snack om saken. Jag har nåts av informationen att detta val mycket väl kan bli ett historiskt sådant. Om SD (Sverigedemokraterna) kommer in i rikstaden så kan de spränga sönder blockpolitiken, då både de rödgröna och alliansen har sagt nej till ett sammarbete med SD. Och om detta händer och blocken faktiskt sprängs sönder så kommer det uppstå en blocköverskridande politik.
(Jag är inte speciellt haj på såndant här tugg, men detta har i alla fall nått mina öron).
Vi här på IK är av samma politiska färg, även fast vi kanske har lite olika åsikter i en del frågor. IK:s partifärg är (för er som inte vet det) röd och vi tror på en socialistisk och human politik. Det var därför som August Palm en gång i tiden bildade ett parti som står för just ett socialistiskt, rättvist och humant samhället. För att Sverige ska förbli ett samhälle där alla har samma chans att lyckas. Ett samhälle där det inte finns klyftor, utan alla lever i likhet med varandra. (Ni som inte vet vilket parti jag snackar om bör läsa på lite mera om den svenska historien, främst då den politiska historien).
I september är det val och jag har redan en föreställning om på vilka av de rödgröna jag ska rösta på. Har du bestämt dig?
Filmardag vid Stensö borgsruin
Stensö borgsruin ligger vackert inbäddad i skogen och vätter på ena ut mot Bråviken. För att komma till Stensö åker man förbi Mauritzberg (en plats fint beläget med utsikt över Bråviken). Du åker förbi denna plats så långt du kommer på den allmänna vägen. Innan en "Privat väg"-skylt finns en liten parkeringsplats. Där parkerar du och sedan går följer du en liten stig i några hundra meter innan du kommer fram till ett ganska så brant bergskrön. Du har nått slutdestinationen. Nu är du framme vid borgsruinen.
Stensö är Sveriges äldsta bevarade kastalborg och dess historia går tillbaka ända till 1100-talet.
En vacker vår/sommardag ute vid Stensö borgsruin är en dag fylld av harmoni och välbehag. Skogen ger ifrån sig ett lugn som får även den stressade storstockholmsbon att kunna slappna av och bara lyssna till fåglarna vackra skönsång. Bråvikens vatten ger även det ifrån sig ett välbehag med sitt brusande och kluckande vatten. Några måsar hörs. Långt ut guppar en segelbåt sakta framåt. Några sommarhus ligger på en halvö. En kvinna går ut och hänger tvätt, hon har på sig en kritvit klänning och den fladrar i den lätta vinden. Några barn leker tafatt runt henne. Mannen hennes är antagligen inne och gör i ordning dagens ranson av lunch.
Den igenvuxna stenruinen gör denna plats romantiserande i den varma vårsolen. Med den mystiska, men ack så fridfulla, skogen på ena sidan ruinen och Bråviken på andra sidan blev det till en riktig fröjd att jobba på denna plats denna vackra vårdag.
Minnen som aldrig försvinner
Jag parkerar på samma ställe idag när jag tar bilen till Parken. Jag går då alltid samma väg från bilen till matchen. Så fort jag startar bilen när jag kommer tillbaka så slår jag av gammal god på P4 Östergötland och låter Ralf Edström guida mig genom vimmlet av bilar. Han guidade pappa och mig hem och det gör han fortfarande.
Jag har även i stort sätt samma rutin nu för tiden när jag kommer hem som jag hade då. TV:n knäpps på och jag går ut i köket och värmer en kopp o'boy, samt gör i ordning ett par smörgåsar och sätter mig framför TV:n för att avnjuta kvällsmålet tillsammans med Mats Nyström, Ola Andersson och Glenn Strömberg i "Fotbollskväll".
Men vad som är skildnad nu från när jag var yngre är att nu för tiden går jag på IFK tillsammans med kompisar och hejar fram ett lag som vi alla älskar, men också hatar lite då och då. Ikväll var en sådan kväll. En match som var katastrofal på alla sätt. En match som slutade oavgjort mot ett lag som inte får lämna Norrköping med poäng i bagaget.
När jag åkte hem, lyssnandes till P4, tänkte jag ut en text vad jag skulle skriva här på sidan. Detta ämne kom som en blixt från klar himmel. Jag ska skriva om mina fotbollsminnen från bardomsåren med pappa, tänkte jag. Och just minnen är nåt alldeles speciellt. Sådana här minnen ser man tillbaka på lite nu och då med glädje. Det är minnen som aldrig dör och som alltid kommer leva inom en. Om några år kanske jag också åker in till stan från landsbyggden med min son eller dotter vid min sida i bilen för att gå på IFK. Alltså samma sak som jag gjorde med min pappa, och som pappa gjorde med min farfar.
NEEEJ!!!! MADDE SKA BRYTA FÖRLOVNINGEN!!!!
Det här får bara inte hända. Någon stackare kan ju faktiskt bry sig och totalt bryta ihop. Någon stackare som inte har nånting bättre för sig än att stalka kungafamiljen hela dagarna. Tänk vad som kommer att hända med den personen. Undergången för denne är alldeles runt hörnet.
Det är ju väldigt många svenskar som bryr sig och sätter hela sitt hopp till familjen Bernadotte. Och så händer en sådan här skandal. NEEEEJ. Vart är världen på väg?
Och att få reda på sånt här av "Se & hör"-konkurrenterna Aftonbladet och Expressen känns fruktansvärt. Sida efter sida skriver dom om denna skandal som får Vietnamkriget att kännas som en liten fjärt i Stilla havet. Dessa två tidningar gör inget annat än att rädda människors vardag. Hur skulle vi kunnat fortsätta leva utan denna vetskap om den inställda förlovningen?
Vad kan jag säga mer än tack till Expressen och Aftonbladet. Fortsätt att rapportera om dessa händelser som ingen människa bryr sig om. För vad är viktigast att veta: Hur många det är som blir misshandlade eller mördade i Sverige, eller vilken färg drottning Silvia har på sina nyinköpta 2 miljonersskor?
Äventyrskväll
Det var att för idag gott folk.
Lite random bloggande om dagens äventyr
Dagens inlägg kommer inte följa samma linje som mina vanliga. Det kommer bli lite random bloggande om dagens äventyr. Bara så ni vet.
Kl 10 infann jag mig i skolan då, jag, Anti och Paddan fortsatte att jobba i After Effects till "Landskapsresan". Vi fick ordning på det vi ville utan att fråga nån om hjälp. Tänk vad mycket Internet har att erbjuda. Dagens roligaste händelse i redigeringen var när vi hörde en person från ett annat rum fick pollen-noja och nös 10-15 gånger. Jag skrattade så mycket att jag höll på att göra i brallan. Men man fick hålla igen på skrattet så inte allergikern hörde det och sårades av våra skrattanfall.
Ankan kom senare som en räddande ängel in i rummet och fick oss på andra tankar genom att babbla som f-n, så vi "överröstade" nysningarna. Eftersom Anti och Ankan hade tjatat som små barn på julafton, i väntan på att tomten ska komma, på msn dagen innan så fanns det ingen annan utväg för mig och paddan än att godtyckligt följa med till jippot på Media Markt. Ett jippo som jag och Paddan lätt skulle kunna leva utan. Men eftersom vi inte hade satt hårt mot hårt dagen innan då Ax2 (Ankan & Anti) tjatat som fan på msn att vi skulle till Media Markt idag så hade vi inget att säga till om. Sedan var det ju också för allas bästa att vi följde med, för annars hade Ankan blivit så "förbannad" och då är det bäst för alla runt omkring honom att gå med på det han säger. Här ska också tilläggas att han inte är kräsen av sig iaf. Det är bara att följa med och prata lite så blir han nöjd. Man behöver inte tycka om det man gör, men bara man är där så håller sig pojken lugn.
Petsson dök upp och underhöll hos lite innan han och hans far försvann in i folkvimlet
Vi åkte ifrån Media Markt kl 16, cirkus, och åkte då till Coop där vi gjorde ett mer än välbehövligt stopp på systembolaget och köpte lite vuxengodis, då vi ska till Ankan ikväll och fira honom på sin födelsedag (som egentligen var i onsdags).
Detta mina vänner får bli allt jag skriver idag, för mer hinner jag inte. Ska göra iordning mig inför kvällens äventyr.
Arbete ska inte bara vara en inkomstkälla
Det tycker jag i alla fall. Visst är det bra att ha en fast inkomst som gör att man kan leva, men att ha ett yrke som man inte tycker är speciellt roligt kan inte vara kul att ha. Visst, under en kortare tid kan man ju ha ett jobb som man har delade känslor för, men inte under ett helt arbetsliv. Jag har jobbat sex somrar i rad som golvvårdare och just under sommaren går det an, men jag skulle inte vilja gå till firman dag efter dag efter dag.
Men alla är vi olika och de jobb jag tycker är tråkiga, tycker kanske andra är kanon. Och det är ju detta som gör att vi har en arbetsmarknad. Att olika människor vill ha olika yrken. Ta t ex en som har gått lärarprogrammet på universitetet. Den personen har ju valt detta program enbart för att hon/han vill jobba med ungdomar och lära ut kunskap. Då är det ju självklart att denna person inte vill hamna på en flyttfirma eller dylikt. På en flyttfirma kan man ju i och för sig lära ut kunskap, men knappast till ungdomar utan istället till överviktiga Bengt, 55 år.
Eller 24-åriga Anders som har gått ut polisprogrammet på högskolan. Hans högsta önskan är då att bli polis, men hur känner han sig om han blir placerad på en VVS-firma istället? Absolut inget fel med VVS, men Anders som vill bli polis kanske inte finner VVS-branschen tillfredsställande. Visst, han får en stadig inkomst, men hur kul kommer han ha det på jobbet om han inte är intresserad av att jobba som rörmokare när han har en polisexamen?
Så, att söka jobb ska inte enbart gå ut på att hitta jobb där du kan tjäna bra med pengar. Ditt hjärta har en minst lika viktig del i jobbsökandet som hjärnan. För då hjärnan håller koll på hur stora pengar du kan tjäna så håller hjärtat dej informerad om att du ska söka det yrket som intresserar och som kan fortsätta lära dej.
Äventyr. Jag vill ha äventyr
Äventyren ter sig i olika former i filmer. Dels har vi t ex "Sagan om ringen"-filmerna som bjuder tittarna på en resa fylld av äventyr och spänning. Men Fantasy och Äventyr är inte riktigt samma sak enligt mig. Fantasy inriktar sig mera på storlagna fantasivärldar och monster som måste bekämpas med t ex ett svärd, som kräver att man säger en hemlig formell när man sticker svärdet i monstret så att det dör och inte bara blir skadat av svärdshugget. Äventyr inriktar sig mer på att bygga upp en spänning om en skatt som det vilar en förbannelse över och övernaturliga krafter som skyddar den
Och det är just detta klassiska matinéäventyr som jag tycker att görs för lite av idag. Varför görs inga, eller väldigt få, sådana filmer? Jag har inget bra svar på den frågan, men då "Jakten på den försvunna skatten" var en milstolpe som öppnade en helt ny värld för dessa sortes filmer, så kanske man inte "vågar" sig på att försöka göra en ny sådan och riskera att överglänsa detta mästerverk. Visst har det gjorts bra äventyrsfilmer efter 1981 (då "Jakten på den försvunna skatten" kom ut) såsom "National Treasure", "Pirates of the Caribbean", "Sahara" för att nämna tre stycken. Dessa filmer håller bra, men de når inte alls lika högt som "Jakten på den försvunna skatten". Jag har svårt att tro att vi som är uppväxta med Indiana Jones kommer att se någon framtida äventyrsfilm som vi tycker håller högre klass och är bättre än "Jakten på den försvunna skatten", eller varför inte "Indiana Jones och det sista korståget". För oss är Indiana Jones en hjälte som man inte kan ersätta, men att det inte görs fler matinéäventyr idag är en stor diss mot hela genren.
Björn & Benny äger aktier i Svensk Musikunderhållning AB
Ta till exempel "Så ska det låta", ett trevligt underhållningsprogram med (en viss procent) bra musik och låtar som man ska plocka för att kunna ta poäng (men det vet ni nog redan). Man sitter där tillbakalutad i soffan med en balja popcorn och en kall öl på bordet och njuter av fredagskvällen. Då plötsligt förvandlas den trevliga fredagkvällen till en resa tillbaka till dom unga åren i barndomshemmet. Man upplever allt som en film. Man ser en ung version av sig själv sitta i soffan med munnen full av hallonbåtar och sega gubbar, då plötsligt morsan kommer fram till en med en "The best of ABBA"-samling
"Jaha lilla Danne, nu ska du få lyssna på musik som mamma och pappa en gång dansade till ute på discoteken". Man har lust att bara skrika rakt, men berget av hallonbåtar och sega gubbar har växt i munnen och absolut inget ljud alls kommer ut genom den barriär av godis man har byggd upp.
Alldeles svettig och flåsande vaknar man upp till verkligheten igen till tonerna av "Dancing queen" Har inte den där jävla drottningen dansat färdigt snart? Antingen så är det någon ABBA-"hit" som döljer sig bakom siffrorna eller så känner de tävlande att "Det är nog bästa att jag sjunger nån ABBA-låt nu, för dessa låtar är ju såååå bra"
I "Körslaget" så tävlar man genom att träna upp en kör och sedan sjunger man kända låtar och den kören som sjunger bäst tar hem segern. Det är t ex Sveriges egna "hallelulja"-tant Carola Häggqvist vars kör tävlar mot "rekordhållaren i att vara med i Melodifestivalen utan att vinna nån gång"- Sanna Nielsens kör. Alltid väljer de en ABBA-låt. Om det inte är "Dancing queen" eller "Thank you for the music" så är det "SOS" eller "Wateloo" "Hjärntvätteriet" har öppen dygnet runt 7 dagar i veckan. Du behöver inte komma dit. Det kommer till dig.
Detta mina vänner kan bara förklaras med en enda mening. Björn & Benny äger en stor mängd av aktier i företaget "Svensk Musikunderhållning AB". Japp, detta har jag efter långa diskussionskvällar med mig själv kommit fram till. Det finns ingen annan förklaring. Men om man säger det till generationen innan oss så får man höra återigen att "Jamen alla låtar dom gjorde var ju hits".
Och en annan rolig grej är ju att dessa tycker att varenda ABBA-låt är lika bra nu som den första gången dom hörde ABBA på 70-talet.
Tillbaka i Norrköping
Nu har man kommit tillbaka till Norrköping efter några sköna dagar i Sälen. Nja, jag kom faktiskt tillbaka i torsdags om man ska vara sådär. Detta blir en liten summering av resan (för er som är intresserade).
På söndagmorgonen förra veckan bar det av till Sälen. Kl 8 stod reseekipaget utanför huset och vi gjorde oss redo att åka. Vi inväntade syrran och hennes familj på Bauhausparkeringen (den självklara mötesplatsen i Norrköping) och sedan bar det iväg mot norr och mot snön.
Vi yrade omkring lite här och där och kom av oss. Åkte fel. Åkte ännu mera fel. Kom senare på rätt kurs. Sedan efter ett par mil var det dags igen att köra fel. Tänk vad en GPS kan ställa till med.
Nåja, Det finns även positiva saker i att köra fel. Man kan t ex se platser man inte visste fanns. Ibland är det ett nöje att köra fel. Men det finns vissa som inte tycker så som jag. Sådana som börjar sucka och stöna när man åker fel och således förlorar 1-2 minuter av restiden.
Rastpatser bjöd oss på vila och toalettbesök. Mackor och kaffe slukades och resan fortsatte efter kortare stopp.
Väl uppe i Sälen, när vi hade fått vår stugnyckel, (detta väljer jag att inte skriva om då det inte var så jävla spännande) och vi hade klivit in i stugan så kändes det verkligen en befrielse att kunna göra iordning sin säng och packa upp sina badrumsartiklar för att sedan sätta sig i en soffa och riktigt ta in lugnet, som egentligen inte finns.
Den kulinariska måltiden på kvällen bestod av lasange och kom inte en timme för sent. Magarna på oss alla skapade tillsamman en symfoni som fick hela huset att skaka (inga överdrifter här inte). Vi stoppade i oss lasangen och Jonathan (min systerson) stoppade i sig tomat efter tomat.
Sedan kom kvällen/natten och sängen ropade. Jag lydde och klättrade upp till bädden överst i våningssängen och (nästan) somnade med en gång. Dels läste jag lite, men dels tvingades jag att ligga vaken då hela huset fylldes av snarkningar (inga namn nämnda och således inga klämda).
Morgonen därpå var man uppe med tuppen, om tuppen vaknar vid 9 så att säga. En heldag i backen. Jag hade inte stått på en par skidor på 9 år och lite nervositet började reta mig när vi närmade oss Lindvallens backar. Uthämtningen av skidutrustningen gick smärtfritt...om man inte räknar med att vi först försökte hämta ut utrustningen på fel ställe. Men men, smådetaljer. Vi hittade sedan stället där våra skidor skulle hämtas
Allt gick smärtfritt och relativt fort och jag hann även med att se att Kristian Luuk med familj var där och skulle njuta av denna vackra dag i backen. Jag tänkte gå fram till honom och höra vad han hade att säga om IK, men jag lät det bero.
Det gick bättre än vad jag hade trot att åka. Visst, man är ju ingen Stenmark direkt (Nej Anti, inte Martin utan Ingemar), men jag tyckte att det gick väldigt bra. För att inte ha åkt på 9 år menar jag.
Sedan, kvällen viktigaste syssla: ÄTA Hungern var total och pasta med kyckling och curry drev tillbaka hungern och mättnaden segrade till slut. Sedan var det det gamla vanliga, TV:n innan sängen. Och dagen därpå skulle vi bevisa för oss själva att längdskidåkning inte var någon match.
Jag kan bara säga att det inte gick som jag hade tänkt mig att åka på tur. Jag kan sträcka mej så långt att säga att det där med att åka på tur är en jävla påhitt. Längdskidor är inte min grej, så är det bara. Inte för att det var jobbigt för benen och så, nej. Det var snarare mer att man ramlade hela tiden. Speciellt i utförsåkningarna där jag ramlade så pass mycket att jag belönades med ett blåmärke som trädde fram senare på kvällen. Ursäkta, men jag vill inte fortsätta att skriva om när vi åkte på tur. Jag får mardrömsliknande bilder framför mig. Summan av kardemumman: Det är roligt att se på längdskidor, men det gör ont att åka själv.
Dagen därpå var det ingen utförsåkning eller (tack och lov) ingen längdåkning. Vi spenderade dagen nere i byn där vi gick och tittade på lite av varje. Sedan på kvällen var det resurangkäk som väntade. Lammet & Grisen (eller Geten & Svinet. Internskämt) var en resturang som hade allt. Käk då självklart, men även trevlig lokal och trevliga servitriser. Jaja, så länge det har käk så duger det enligt mig.
Mätt blev man i alla fall om man behövde inte känna sig tom i magen på kvällen, så maten tog upp varenda tom mm av magsäcken. Taxi hem till det väntande kaffet och äpplekakan. Detta var den sista kvällen och man började känna sig lite vemodig över att vara tvungen att resa hem nästa dag.
Som sagt, nästa dag var det hemresa som stod på schemat och nerpackning av diverse prylar och städande av stugan vigde vi morgonen åt. Nyckeln skulle hänga i receptionens nyckelskåp kl 10 och det gjorde den allt. Så, bara att göra sig redo för hemresa genom regn och rusk.
Hemresan kändes faktiskt längre än ditresan. Jag har inga svar på varför det kändes så, men det gjorde det i alla fall.
Så, här hade ni en sammanfattning av vad vi hade för oss uppe i Sälen. Var det till belåtenhet? Jag hoppas att jag får göra en likadan sammanfattning nästa år igen.
En form av (bort)förklaring
Så det är mycket mer än att bara slänga ur sig otänkvärda inlägg, för är det nåt ni läsare vill veta så är det ju nödvändig information. Information som släcker törsten bättre än ett stort glas Mariestad en hettande, molnfri högsommardag, ute på altanen (eller ett glas vatten på balkongen).
Detta är det vi kan meddela nu, men om du mot all förmodan har synpunkter om hur vi arbetar, så räds inte att kontakta vårt fackförbund: Fackförbundet Nangiala.
Vid tangenterna / DV
