Innan fotbollsmatcher är det allmänt känt att man går till en pub nära arenan och tar sig en riktigt kall och god bärs. Varför, kan en del nu fråga sig. Mitt svar till dessa är: att det helt enkelt är så. Fotboll och öl hör liksom ihop. Ikväll var det dags för IFK att spela hemmamatch mot Jönköping Södra. Innan matchen så träffades jag och en kompis utan för Durkslaget (lokalt: durken) för att ta oss en kall och god öl innan matchstart. Vi satt där och pratade om lite av varje. Hur kvällens match skulle utvecklas från avspark och hur många mål det skulle bli i den. 

Vi har härmed bestämt att inför varje hemmamatch så ska vi ta oss en öl, då premiärmatchen slutade väl så sa vi att det från och med nu är öl innan matchstart som gäller, "annrs kommer det gå åt skogen" har vi intalat oss själva. 

En 45 minutersvisit på durken räckte perfekt och vi gick till arenan med gott öl skvalpandes i våra magar.
Solen värmde oss bra där vi satt på den östra läktaren (i folkmun bara kallad östra). Det var faktiskt den enda gången i år som det faktiskt ha varit bra och skönt väder när man har varit på fotboll.

Matchen blåstes igång och hela läktaren satt med händerna över ögonen för att överhuvudtaget se någonting av spelet, då den låga solen lyste rakt in i ögonen på oss. Så fort solen gick ner bakom VM-läktaren så blev det bättre, men det blev då betydligt kyligare. Allt kommer med ett pris. Vad bra att det är ett sådant värmande spel då, tänkte jag. Det blev snarare värre så långt första halvlek led. När domaren blåste av för halvtidsvila så hördes en kollektiv pust. Men det var ingen pust för att det varit spännande. Det var snarare "Oh, tack och lov att första 45 minuternas lindande är över".

Andra 45 var en makalös halvlek om man jämför med första. Spelarna i IFK sprang faktiskt i halvlek nr 2 och spelade ett lyckat offensivt spel. Det blev ett mål. Det blev ett mål till efter detta. Och några minuter senare blev det ytterligare ett mål. 3-0 till IFK och det var runt 10 min plus tillägg kvar av matchen. Jag och Dennis tittade på varandra och skakade på våra huvuden. "Vafan händer?", flinade vi åt varandra.

Det blev 3-0 på Parken för vårt kära gamla blåvita IFK Norrköping - Folkets lag. Och jag ser med extra mycket glädje fram emot nästa gång Parken fylls av Kamratsången. IFK ligger nu etta i tabellen, jag bävar ändå för det värsta, men jag hoppas på att jag bävar i onödan.