Dagens ungdomar är politiskt vilsna. Och det är politikerna själva som bidrar med denna vilsenhet. I år är det allra första gången man får välja för tusentals ungdomar i vårt avlånga land. En del är politiskt aktiva i något ungdomsparti, andra inte. En del vet vilket parti de ska rösta på efter att ha läst partiprogrammen, andra väntar till när de står vid valunorna. Att politikerna gör förstagångsväljarna vilsna är ett faktum. När jag blev intresserad av politik, i slutet av 90-talet, så såg det ut såhär:

V__S____MP_C__FP_KD________M

Vänsterpartiet var kommunister och stod för att de var det. Och på andra sidan fanns Moderaterna och stod för att de ville leva i ett kapitalistikt klassamhälle. Socialdemokraterna var socialister och hade en human syn på samhället. Vi alla ska tillsammans äga Sveriges företag och inte låta dessa gå med vinst som går till chefer som lever gott medan de ser ner på arbetarna. 
Sedan har vi ekologister, som vill att all sorts mat BARA ska vara framodlat på ekologiska skäl och på så vis bra för natur och miljö, och sedan har vi liberalister som i stort sätt säger "Gör vad du känner för. Bli miljonär. Var fri för fan".

Idag så verkar den röda politiken inspireras av den blå, och vice versa. De röda säger (eller i alla fall Sahlin, som säger att hon är sosse, August Palm vrider sig i sin grav,) att de är för privatskolor och att dessa ska få gå med vinst. Moderaterna erkänner sig själva som arbetarparti och slänger sig med ord, som "solidaritet" (jag trodde Socialdemokraterna hade copywrite på detta ord),

Idag ser politiken ut såhär:

VSMP_MC_KD_______FP

De de röda partierna (eller rödgröna om ni så vill) har som bekant bildat en koalition och närmat sig varandra, mer än Alliansen. Visst, de blå säger att de är överrens om allting. Men hur kommer det sig då att Jan Björklund går ut i media och säger att USA är uppkomsten till allting gott, medan Reinfeld fördömmer invasionen av Irak. Att Hägglund inte ville lagstifta om könsneutrala äktenskap, men de övriga i Alliansen godkände det. Detta säger en hel del.
Men de rödgröna har också sina skavanker. Som att Sahlin vill ha kvar svenska militärer i Irak och Ohly säger nej.

Jag är, som jag skrev i en tidigare text, klar över på vilken färg jag ska rösta på. Jag tycker att man inte ska sälja ut stora svenska företag. Företag som generationerna innan oss har varit med att bygga upp. Jag tycker inte att endast ett fåtal människor ska tjäna miljoner och åter miljoner på företag som hederliga svenska arbetare har varit med och byggt upp. En välfärd som generation efter generation har rätt att leva i. Ett samhälle som inte gör skillnad på överklass eller arbetarklass. Alla har vi rätt till att leva i ett samhälle som gör alla människor till vinnare. 

Tyvärr finns det alldeles för många förstagångsväljare idag som inte är pålästa inom politiken och det är politikernas skyldighet att föra ut kunskap. Men hur kan förstagångsväljarna få kunskap om partiernas ideologier när Moderaterna snackar om solidaritet och Socialdemokraterna tycker att privatskolor är en bra grej?