Med en man mindre på isen och med ett måls underläge inför den sista perioden fanns det inte mycket som talade för att Hjulkrossers HC skulle kunna vända på matchen och vinna den stora finalen mot IFK Bufflarna. Perioden började inte heller på något bra sätt. Bufflarna tog till vara på att man var fler spelare på isen och naglade sig gång på gång fast i anfallszon, och när man kommit halvvägs in i slutrundan så hade Bufflarna hunnit utöka ledningen till såväl 2-0 som 3-0.

Allting såg becksvart ut för Humle, Dumle och de andra Hjulkrossarna. De hängde med huvudena och uppträdde segt och oinspirerat, men plötsligt förändrades spelbilden totalt. Ifrån ingenstans hoppade den försvunne norrmannen Henning Alsgaard in på isen och skapade därmed jämnt antal spelare till båda lagen. Alsgaard ropade till sina kamrater "Hei kamerater, så jeg spillet på TV og når Borje Salami skadd i Jeg tenkte at kanskje du trenger litt hjelp, så jeg løp her og nå har jeg enda en skikkelig hockey utstyr på meg!". Den norske gutten blev en riktig vitaminkick för Hjulkrossarna, som omedelbart spelade upp sig och pressade tillbaka Bufflarna i sin egen zon. Bufflarnas målvakt, Turk Lasericz, storspelade dock och när bara fem minuter återstod av matchen låg hjältarna från Hjulkvarn fortfarande under med tre mål.

Hjulkrossarna blev allt mer desperata och började bombardera skott mot Lasericz, men han vägrade släppa förbi sig puckarna och tiden rann snabbt iväg. När det bara var en halvminut kvar av matchen var det tekning i Bufflarnas defensiva zon, men innan linjemannen hann släppa pucken kom ett flertal fångvakter in på isen. De rusade fram mot Bufflarna, satte handklovar på dem och sa "nu är permissionstiden över för er grabbar, nu ska ni till kåken och käka julbort med farbror polisen". Bufflarna, som sånär hade gått segrande ur finalen, protesterade högljutt och ville slutföra matchen först, men fångvakterna var stenhårda och sa åt dem att de hade hunnit med matchen om de hade kommit ut på isen i tid innan matchen.

De yrkeskriminella vettvillingarna tvingades lämna isen, så inför de sista trettio sekunderarna fick alltså Hjulkrossarna chansen att spela med fem spelare mot noll. Publiken var i extas och nu började äntligen målskyttet lossna för Hjulkrossarna. Humle satte den första reduceringspucken, Dumle den andra och Sahlin gjorde sedan kvitteringen.  När bara en sekund återstod kom också segermålet, och det var Alsgaard som fick äran att sätta den pucken i mål. När slutsignalen sedan ljöd kastade sig Hjulkrossarna över varandra i en stor hög och firade segern samtidigt som de fick ta emot stående ovationer från publiken. Mitt i all uppståndelse kom också en kvinna ut på isen i en brudklänning, det var Angela från Göteberg.

"Allting var ett misstag, Dumle", sa hon och fortsatte "jag älskar dig, inte den där dumma Hasselnöten... jag har sagt upp mitt hyreskontrakt och har ingenstans att bo längre, jag vill ha dig, men vill du ha mig? Kan du förlåta mig?". Dumle åkte fram till Angela, tittade henne djupt i ögonen. Sedan började pusskalaset. Lagkamraterna i Hjulkrossers samlades runt kärleksparet i en stor cirkel och efter en stund mumlade Willy Östros att han är präst vid sidan av sina övriga arbeten. Vad som sedan hände Humle, Dumle, Angela är en helt annan historia, men jag kan lova att de alla njöt av en god bröllopstårta framåt kvällningen!