Det har varit ett minst sagt händelserikt OS. Tårar har strömmat nerför tusentals kinder, glädje har förvandlats till sorg för att återigen förvandlas till glädje. Hopplöshet har gått över till hoppfullhet. Såhär kan man hålla på om man så vill och många personers tveksamhet har gått över till glädje och hoppfullhet inför framtidens idrottande för den egna nationen. Och detta har garanterat hänt i Whistler, där svenska skidåkare har bevisat för folket, både på plats men också hemma framför radio- och tv-apparaterna, att även fast inledningen på mästerskap ser dyster ut så säger det ingeting om hur fortsättningen kommer att se ut. Titta bara hur det såg ut i Turin -06. Då tog Sverige 14 medaljer, fast inledningen såg dyster ut. Inledningen såg även dyster ut nu i Vancouver, men 11 medaljer blev det till slut och det säger ju allt. Så dom som skriker FIASKO eller PINSAMT redan efter första eller andra tävlingen, till er kan jag bara säga "Det är ni som är pinsamma och det är också ni som är de största fiaskona".

Sverige har gjort ett mycket bra OS, inte minst på längdskidsidan där nykomlingar som Charlotte Kalla, Anna Haag, Marcus Hellner har gjort ett över förväntan bra OS. Sedan får vi absolut inte glömma Johan Olsson, Daniel Richardsson och Anders Södergren som gör ett olymiskt mästerskap i absoluta världsklass. Anders Södergren är en fighter av högsta rang som är med i toppen fortfarande. Han som har varit skadedrabbad, haft testikelcancer och skjukdomar, att han kommer tillbaka och visar de övriga i mästerskapet hur en riktig idrottsman kommer tillbaka efter allt detta och sedan vinner ett guld till och med. Det är för mej bragd där en guldmedalj inte räcker till. Anders Södergren är hyllad som folkhjälte här hemma och jag hoppas att han känner det.

Längdskidlandslaget tillhör den absoluta toppen av alla landslag. I det här OS:et slår vi även det norska tycker jag. Jag må ha fel, men det känns i alla fall så, att vi satte norrmännen på plats och visade att vi inte viker oss en tum när det gäller längdskidåkning. Och jag tror att ni som läser detta håller med mig. För i detta olympiska spel har Norge bara haft TVÅ säkra kort och det är Petter Northug och Marit Bjørgen. Sverige hade FEM säkra kort. Kalla, Haag, Hellner, Olsson och Södergren (Richardsson kommer inte med här). Och med bara två starka åkare så vinner man inte många OS-medaljer.
Northug och Bjørgen är två väldigt starka åkare som man ska ha respekt för, men då de övriga i det norska laget enbart är stora i käften och inte bidrar med något ute i spåren så kan man undra hur de kom med. Att förlita sig på att två personer (oavsett hur bra de är) tar medaljer är bara idioti och för mig är det svårt att förstå att de övriga normännen inte kunde prestera.
Men det är vi svenskar så nöjda med.

Dagens femmil blev en riktig rysare i slutskedet då en klunga med 10-14 personer var med om att kämpa sig till medalj. Men väl på upploppet stod det om tre åkare. Northug, Teichman och Olsson. I kurvan alldeles innan upploppet så ledde Teichman, men då gick normannen ut i ytterspår och stakade på för allt vad han var värd och gick om tysken (med enbart 4, 5 stavtag och Northug vill man inte ha i en spurt, men nån gång ska ju han också förlora en). Teichman försökte svara men det gick inte. Han gled i mål som tvåa och efter honom kom JOHAN OLSSON. Medalj idag igen. Myhrer knep en alpin medalj av samma valör dagen innan och nu var det altså Olssons tur. IGEN 

Detta var ett näst intill perfekt sätt att knyta ihop säcken på, med ett brons från den olympiska femmilen. En säck som innehåller 11 medaljer. En riktig tung säck med andra ord, då varje medalj väger ett halvt kilo, om jag inte fått fel uppgifter. 
Men nu är alltså OS slut och det har varit ett OS man har njutit av. Inte bara åt svenska framgångar utan även hockeyn till exempel. Jag såg just finalen mellan USA och Kanada. Kanada gick segrande ur den, men det krävdes en förlängning av matchen, en match som hade tempo. Det vill jag lova.

Men nu är det alltså slut på OS. Jag vill tacka alla som har ställt upp i detta olympiska spel och givit oss sportfånar oförglömliga, roliga och sorgsna ögonblick. Och så vill jag rikta ett stort tack till Vinterstudion. Fortsätt med "Uppvärmning". Dessa 15 minutersavsnitt innan den officiella sändningen har bjudit på många glada skratt. Keep up with the good "Uppvärmning". Men misströsta inte. Bara för att OS är slut innebär det inte att sporten försvinner. Världscup fortsätter som vanligt och mycket, mycket mer. Men härifrån IK:s OS-bevakning säger jag "Det har varit ett nöje att ha er med. Hej då"

/DV