This is the end (and i feel fine).

This is the end
Beautiful friend
This is the end
My only friend, the end

Så inleds "The end" med Doors.
Bättre kan det knappast beskrivas det förhållande vi i Sverige haft med vårt u21landslag de senaste veckorna.
Så vackert det varit, så känslomässigt, så briljant i så många avseenden.

Allt inledes för våran (min och Glenns) del för ett gäng månader sen när vi skaffade plåtar till u21em-matcherna i Göteborg. Sedan triggades intresset igång succesivt allteftersom tid var och när avsparken väl var där, Spanien-Tyskland på Gamla Ullevi, så var man laddad. Den matchen blev ett antiklimax men em var igång.
Dagen efter det slog en vitryss till med sitt livs skott och det betydde 1-0 till vitryssarna mot Sverige. Eftersom människans hjärna verkar vara inprogramerad på att det som kan gå åt helvete även gör det så tänkte man "jaha, det var det slutspelet det". Sedan vände Sverige och vann med 5-1 i en uppvisning av Blåvitt, eller Blåvitt förstärkt med lite andra då, som satte en standard på "folkets kärlek" till detta u21landslag som vi sällan sett i Sverige.

Dagarna gick, vi såg England slå ett blekt Spanien på GU efter ett fantastiskt inhopp av Walcott, vi såg Sverige förlora mot Italien med 2-1 och vi såg en debatt om filmningar (för vilken gång i ordningen då?) efter att Boom-Boom fått Babyotelli utvisad i nyss nämnda match.
Vi såg sedan Spanien försöka mot Finland, det blev förvisso en spansk seger med 2-0 men vad hjälpte det Gbgs "hemmalag" när Tyskarna och Engelsmännen spelade oavgjort?

Sverige hade sedan enkla förutsättningar inför Serbienmatchen, oavgjort räcker för avancemang till semi,och när Sverige väl fått grepp om matchen gjorde serberna som alla såna där sydlag alltid gör (frånsett de stora Italien,Spanien) de tappar huvudet och får två man utvisade. Sverige vinner "enkelt" och går till semi, en semi som ska spelas i Götet, mot England. England som alla svenskar vuxit upp med via tipsextra, England är på många sätt varje svensks "andra landslag" så att säga. Dessutom tränas de av Psycho Pearce, något som bara det gör att man gillar dom....

Dagnarna fram till matchen går,vi var lyckliga över att ha biljetter, t.o.m. Buba hade ju skaffat biljetter till matcherna på GU efter inledningsmatchen, laddningen var total. Det var visserligen lite fundersamt över avstängningarna på Boom-Boom och Bajrami och det faktum att Engelsmännen vilat i åtta dagar medan svenskarna bara vilat i två hela dagar.
Timmarna gick sakta, men till slut var det D-day för att använda lite engelska dagen till ära.

På dagen åkte jag med far till staden och det var en känsla av att "snart smäller det" i staden, en känsla som var omöjlig att inte känna, den gick nästan att ta på. Det var något stort på gång, staden blev gulare och gulare i takt med att fler och fler letade sig ut i landslagströjorna. Det var varmt, det var svensk sommar när den är som absolut bäst, det var dags för fotboll och Sverige.

Klockan rullar på, bussen anländer till centralen, jag spatserar, spatserar, inte går, mot GU, ställer mig och inväntar Glenn. Englands buss rullar förbi, smålöjligt kanske men pulsen går upp och man känner den där underbara fotbollskänslan, den som är så totalt omöjligt att ta fel på. Känslan som man vet kommer varje match av vikt, när man känner att "nu jävlar är det dags, nu jävlar ska det återigen spelas det vackraste av spel, det största av spel och jag ska vara där".
Runt GU är det gult, in på arenan och där är det vaaarmt, men vi flyr in på läktarn i skuggan, och efter att Buba smsterroriserat oss så slår vi oss ner för att sedan resa oss upp och sjunga "Du gamla du fria" i högan sky (eller ja, alla utan Glenn då, det är glenns grej att inte vråla och went bananas som undertecknad på det sättet komplicerar vi varandra väl som Roffe Z hade sagt).
Efter nationalsångerna sätter man sig ner igen och England gör 1-0, det är det som kallas kalldusch för de som inte vet det....
Det är ändå hyfsat tryck på läktarna och då gör England 2-0.... Detta målet tillkommer, enligt mig och jag har ju alltid rätt, genom att Bjärsa är och syr ihop sig varvid positionsspelet på hörnan blir otroligt lidande och nu ser det tufft ut.
Dock känns det hela tiden som Sverige är bra med och 2-0 känns grymt orättvist sett till matchbilden, visst slår Sverige bort en del passningar etc, men man har hyfsat spel fram till sista passningen och England är fan inte bättre.
Precis när man känner att "Får vi bara ett mål antingen nu innan halvtid eller innan minut 60 så grejar vi det" så gör Bjärsa (nej,det var inte hans dag) självmål och det är 3-0 till England.... Paus och buropen ekar över Ullevi, man ska fan inte missa på tre fasta situationer....

Känslan är given i pausen, detta går fan aldrig, en del folk går rentav hem och hur många som i vredesmod hemmavid i fåtöljer, soffor etc i Svea Rike byter kanal i halvtid kan inte ens uppskattas till en vettig procentsats.
Vi sitter dock kvar, Sverige inleder bra men det var väntat ty England lär ha fått det klassiska direktivet "låt nu dom inte få ett mål första tio-femton bara så ska ni se att de tröttnar sen"....
Nu är dock svenka u21killar inte överbetalda divor som Zlatan och de flesta andra i a-landslaget som i samma läge hade begärt att få bli utbytta. De två halvtidsbyten Olsson (som såväl jag och Glenn tyckte var bäste svensk i första) och Landgren (som var på tok för defensiv för andra halvleks tänkta forcering) ut och Malmoeduon Molins och Harbuzi in. Detta ändrar matchbilden och Sverige fortsätter även efter den inledande kvarten i andra halvlek,som är mållös, att trumma på och i 67e minuten gör Marcus Berg 1-3 och ett litet hopp tänds ändå, men samtidigt slår tanken en "fan att de ska plåga en genom att få en att hoppas och sedan lär det gå åt skogen ändå". Man ska ju liksom inte kunna göra 3 mål på England under 23minuter....

Nu är det dock såhär att detta fullständigt underbara landslag inte insett vad ordet "kört" innebär överhuvudtaget. Det är som de spelat för mycket tvpsel och anser att när ett liv är dött "ähh det är lugnt, jag har två till så det går fortfarande"....
Sverige trummar på, nu med ett totalt kokande, fullständigt kokande Gamla i ryggen och med dryga kvarten kvar gör Ola Toivonen 2-3 på en frispark som är som Anna Brolin, d.v.s. rätt snygg.....
Var det tryck på Gamla efter 1-3 så är arenan nu som en vulkan, det bara sprutar eld ur varenda strupe, klarar inte spelarna av detta själva ska fanimej bolljäveln sjungas i mål av den tolfte mannen, den svenska publiken som efter detta mål är på det bästa humör jag någonsin hört en svensk landslagspublik vara på. Som sagt kan inte spelarna få in kvitteringen ska den fan sjungas in, fan vet om inte t.o.m. Glenn vrålar någon gång.

Sedan sker det då, tio minuter kvar av ordinarie tid, Molins slår en boll som verkar gå ut över kortlinjen men där kommer han, vårt lille mellanstadiebarn, Robin Söder och gör en klack inåt mot Marcus Berg, som om den klacken gjorts av en viss malmöpåg som nu bor i Milano hade inneburit extra hyllningsbilagor i de svenska tidningarna idag, Berg gör inget misstag utan sätter 3-3!!!!!!!!!!
Ett mål som gör att allt släpper på läktarna, det är gruppkramar här och där och själva stod vi tre man på nån sorts led, sparkade omkull ett gäng flaskor i glädjeyran och bara vrålade, det är konstigt men fotbollsmål gör underliga saker med en. Fy fan vad fucking jävla underbart helt enkelt, nu var det än mer Sveriges match, Englands spelare är uppenbart tagna av alltifrån matcutvecklingen till den rent extatiska stämningen runt arenan.
The english cunt Frazier Campbell går sedan in i en duell med Johan Dahlin i det svenska målet som gör engelsmannen till hatobjekt resten av hans tid på plan.
Domaren blåser för full tid, 3-3 och man kan inte annat än säga "Liverpool-Milan 2005, Liverpool-Milan 2005, Liverpool-Milan 2005" en uppfattning alla i det läget delar.

Förlängningen tar fart och svinet Campbell går hårt åt Söder som länge ser ut att inte kunna fullfölja, Sverige hade då fått avsluta med tio man då alla bytena är gjorda.
Söder kommer dock in igen men med lika begränsad rörelseförmåga som en tupp utan ben....
Campbell verkar verkligen inte ha hövvet med sig utan går sedan stenhårt åt Mikael Lustig och får syna sitt andra gula kort och åker då ut, trycket är fortsatt starkt på Gamla även om det inte är lika starkt som under slutforceringen i andra. Under slutet av ordinarie tid och i förlängningen är det Sverige som ger allt för att avgöra, engelsmännen ägnar sig åt en italiensk specialitet, dvs extremt tråkig defensiv fotboll.... Sverige hade med lite mer skärpa och med "virket" på sin sida vunnit matchen innan domaren blåser av även förlängningen, men att Svenskarna bara vilat två dagar och Engelsmännen åtta (de vilade ju hela sin förstaelva i sista gruppspelsmatchen) visade sig.

Straffar således och ack vad det börjar bra när Milner gör en Beckhamstraff och missar. Tyvärr bränner ju Berg i samma runda så det var fortsatt lika.
Att Molins sedan blir "syndabock" är inte mycket att säga om, visst kan man ifrågasätta några saker med straffen, varför chansa på att sätta den så långt ut? Varför inte högt upp så målvakten inte når den? Visst kan man då skjuta över men likväl.
Men min största fråga är: Varför tog inte Toivonen någon straff?

Nåväl, em tog slut, men hyllningarna efteråt visar att detta u21landslag är fan så mycket mer uppskattat än testbilden på ettan (även kallat a-landslaget) och vilken fotboll de bjudit på. På fyra matcher har u21 gjort 12 (TOLV!!!!!!!) mål, det ni.

EM må vara slut för svensk del, och därmed även i stort, det är bara finalen kvar...
Dock har vi bjudits på fotbollsunderhållning av detta u21landslag vi inte sett maken till på landslagsnivå i Sverige på bra länge. Glada, spelglada spelare som vill framåt och lyckas.
Straffar är ett lotteri och inte mycket att göra åt.....

En briljant svensk turnering och nu splittras detta lag upp p.g.a. just att det är u21 och ålderstrecket gör sitt.

TACK FÖR EN UNDERBAR RESA! Tack för underhållningen, tack för showen, tack för glädjen, tack för det återupplivade hoppet och svensk landslagsfotboll, tack för en gårdagskväll man aldrig lär glömma, tack för stämningen ni skapade.
TACK SOM FAN helt enkelt....

Inledde med Doors, och avslutar med R.E.M.

It's the end of the world as we know it.
It's the end of the world as we know it.
It's the end of the world as we know it and I feel fine.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0