Det är hårt med skidor. Även för soffpotatisen

Det är en speciell känsla man har i kroppen när man vaknar upp på helgerna såhär i vintertider. En känsla som automatiskt säger till en att slå på tv:n. Och från förmiddagen och en bra bit in på eftermiddagen, jag till och med till kvällskvisten, så ligger man där i soffan som en pösmunk och stirrar på hurtbullar som är ute och tränar i regn och rusk, snö och slask, solsken och ofantlig hetta 365 dagar om året för att kunna leverera toppresultat på tävlingar och mästerskap, som vi pösmunkar hemma i sofforna jublar åt. Ordentlig mat är inte att tänka på när det är en heldag full med skidtävlingar. Man rusar man ut i köket och hafsar ihop några mackor med ost och skinka för att sedan slänga i sig de innan man ens har hunnit lägga sig i soffan igen. Eller så tänker man "äta gör jag ikväll" och öppnar en stor påse geléhallon som man mofsar i sig, samtidigt som man med intresse följer tävlingarna.

Kom nu inte här och säg att detta inte är sant. Om man bor ensam, som en annan, och är sportintresserad så ställer man sig knappast i lugn och ro och tillagar Biff á la Lindström när det är 15 km fristil eller under ett skidskyttelopp. Själv brukar jag äta väldigt mycket pasta och färdiggjorda köttbullar under helgerna. På denna diet missar jag inte alls mycket av tävlingarna och jag får i mig den näring jag behöver. Sedan blir det till att slänga i lite kaffe i bryggaren och återvända till soffan.

Så kommer kvällen och Pops med Co avslutar Vinterstudion. Man går hungrig ut till köket och med en rejäl suck bevittnar berget av disk som ligger och väntar på en. Man tar ett snabbt och enkelt beslut, tar upp telefonen, slår numret och säger "Hej, jag skulle vilja beställa en Vesuvio".

Diska och tillaga ordentlig mat kan man ju göra på vardagarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0