Till slut så tog Magnus mod till sig och vände sig om. Där stod Clara Sörensson och flinade brett.
   "Fan vad du skräms", sa Magnus med en blandning av ilska och lättnad i rösten.
   Martin vände sig nu också om och drog en lättnads suck.
   "Vet inte du att det är farligt att smyga sig på efterlysta personer?" sa han och log mot Clara.
   Clara Sörensson var en kvinnlig reporter på dryga 30 år som Magnus hade lärt känna under sin tid som journalist på Folkbladet hemma i Norrköping. Clara såg ut som en stereotypisk svensk. Långt blont hår, som var lika ljust som solen och ögon lika blå som isen över en frusen sjö. Hon var ganska kort och smal, men trots det var hon överraskande stark. Hon var en skönhet som fick de flesta män och pojkar hon gick förbi att vända sig om och gnugga sig i ögonen. Hennes skönhet var total och hon såg ut att kunna vara en avkomma från den fornnordiska kärleksguden Freja.  Hennes utseende lurade dock flertalet män, som brukade tro att hon var ett enkelt byte att dra hem på ett one night stand eller något liknande, med när man väl träffade Clara fick man direkt andra tankar. Det här var ingen brud man kunde släpa hem från krogen och dumpa dagen efter. Nej nej, Clara var en oerhört målmedveten kvinna och med ett temperament som kunde få den ilsknaste tigern att se ut som en snäll liten bonkatt. De killarna som försökte ragga upp henne genom att röra mycket vid henne hade fått gå därifrån med en blåtira över ena ögat. Clara såg ut som en lättfotad brud, men mer svårtflörtad än henne kunde man inte vara. Även fast hon var en tjej som kunde få alla killar hon pekade på valde hon att inte avlösa pojkvänner efter varandra. Hon hade bara haft två relationer i hela sitt liv. Första pojkvännen skaffade hon när hon gick i åttonde klass. Det förhållandet höll i tre år. Den andra pojkvännen fann hon när hon arbetade på Norrköpings Tidningar. Hon var 27 år när de gjorde slut och sedan dess hade hon valt att leva ensam ett tag.

   "Jag är här som reporter. FÖ har fått tuppjucket och skickat iväg mig hit för att skriva om hur välbesökt Towern är" sa hon.
   "Det låter kanon, men vi behöver komma ut. Vi har ganska bråttom", skyndade Magnus på.
   "Är ni efterlysta? Varför.
   "Det är en lång historia. Och vi hinner inte dra den nu", sa Magnus stressat.
   "Okej, jag ska göra vad jag kan", sa Clara. Vänta här. Jag är strax tillbaka."