Alla som hade pratade med Simon Ståhlberg i telefonen hade fått en smärre chock när de träffade honom i verkligheten. Hans mörka och djupa norrländska överraskade människor. Han lät som om han skulle vara en stor och grov skogsarbetare från norra Lappland, som hade tillbringat hela sitt liv med att arbeta i skogen, men faktum var att Simon Ståhlberg var professor i historia vid Umeå Universitet och bara var 1.75 lång och vägde 70 kg.

   Han avskydde kyla. Minusgrader var någonting han föraktade och han brukade alltid säga att "Människan är inte skapt för ett sådant här klimat. Våra förfäder måste ha varit idioter när de knallade upp hit en gång i tiden" Nu befann han sig på en ö 3 mil norr om Nordkap och var en gammal straffkoloni som hette Helheim. Även fast han var säker på att han var ensam så kände han sig ändå iakttagen. Han tittade sig om, men såg ingenting. Men känslan fanns där hela tiden. Han var iakttagen. Någon eller något stirrade på honom någonstans. Ingen tveksam om saken. Skräcken var påtaglig.