Alla tre vaknade upp i ett hotellrum, fastbundna i varsin stol. Framför dem stod två vakter och riktade sina pistoler med ljuddämpare mot Magnus, Martin och Clara
   "Ni gillar verkligen att binda fast folk vid stolar", sa Martin.
   De båda vakter bara log sadistiska leenden, men gav ingen mer reaktion.
   "Vart har ni högsta hönset då?" frågade Magnus lugnt och stilla.
   Den här gången tog den ena vakten till orda.
   "Herr Vincent kommer snart. Ni får några sista önskningar och sedan vill han röja er ur vägen, så ni inte förblir ett hinder."
   "Fint tal", sa Magnus sarkastiskt. "Har du skrivit länge på det eller?"
   Vakten gick fram och slog kolven på Magnus kind och han ångrade med en gång att han hade sagt som han gjorde.

 

   In genom dörren klev Charlie med ett tåg av tre gorillor efter sig. Han gick fram till Magnus, Clara och Martin, studerade dem med besvikelse i ansiktet och sedan sa han:
   "Det krossar mitt hjärta att jag ska behöva ha ihjäl tre unga själar. Tre själar som har givit sna liv åt alla möjliga sorts äventyr. Men förr eller senare kommer det omöjliga äventyret. Det som man helt enkelt inte kan klara av. Ni har nu nått detta omöjliga uppdrag och jag ser inte meningen med att ha kvar i i livet och låta er plågas av vetskapen att jag hann fram först till den här skatten. Och förresten Magnus. Tack pengarna."
   Han laddade pistolen, som även de två andra gjorde och siktade mot deras huvuden.

 

Men precis när Magnus, Martin och Clara trodde att det redan var döda hördes sirener utanför fönstret. Blåljus studsade mot husväggarna och skottlossning hördes ute från gatan. Charlie och vakterna tittade mot fönstret och precis då tog Magnus sats och dundrade med full kraft in i väggen så att den för illa konstruerade stolen gick sönder och hans armar var nu fria. Han sparkade pistolen ut Charlies hand med sån kraft så Charlie föll omkull. Magnus  hoppade därefter på en gorilla och tog hans vapen. Sedan ställde han sig bakom Charlie med pistolen riktad mot dennes huvud.
   "Om nån så mycket som höjer sin pistol så kommer er kära ledare att berövas livet. Släng era vapen på golvet. Och du, du ger mig boken och kartan."
   Charlie tog lugnt och stilla ur boken o kartan ur kavajens innerficka.
   "Jag hoppas du inser vilken idiot du är", sa han.
   Magnus svarade inte utan la boken och kartan i Martins knä.
   "Åk hem till London igen. Du sa förut om att jag har givit hela mitt liv åt olika äventyr, men att förr eller senare skulle det komma ett omöjligt uppdrag i vägen. Ingenting är omöjligt för den som har viljan" väste Magnus

 

   Charlie och hans män gick ut ur rummet och Magnus släppte loss sina kollegor.
   "Den här gången trodde jag att det verkligen var kört", sa Martin när han hade kommit loss och vecklade upp kartan. "Eh Magnus. Jag vet att du inte gillar dåliga nyheter..."
   "Vadå, är det fel bok?" sa Magnus skrämt.
   "Nej det är rätt bok", svarade Martin, "men kartan som du fick...är tom."