De landade på Arlanda cirka tre timmar senare. Magnus hade manat på både Clara o Martin att när de var framme o planet hade stannat så skulle de göra sig osynliga så inte Charlie eller hans gorillor såg dem. Något som Martin tog alldeles för bokstavligt.
   "Hur då osynliga? Har du något jävla osynlighetsmedel som man smörjer in sig med eller?"
   Clara förklarade lugnt och fint att de helt enkel skulle göra så att Charlie och Co inte skulle se dem.
   De landade och samtliga passagerare ställde sig upp utan just Martin, Magnus och Clara.
   "De går va där framme", meddelade Martin.
   "Då är det lugnt", konstaterade Magnus, "men vi måste se oss varsamt för."
   De gick försiktigt ner för trappen i bakre ändan av planet med an de höll koll på trappan i den främre delen. Men inga gansters syntes till.  De kunde pusta ut och gå in i terminalen.  De gick avsides så de inte stod mitt i folkmassan. Det fanns en stor chans att de skulle bli upptäckta där. Men så fort de hade ställt sig på ett behörigt avstånd från folkmassan, kände samtliga pistolmynningar som borrades in i deras ryggar.
   "Jensen, jag vill ha en liten sight seeing av någon som känner den här stan", väste Charlie i hans öra.