Framåt gryningen när elden hade slocknat vaknade Axel upp. Efter flera nätter inomhus hade han vant sig vid att kliva ur en varm och skön bädd, men den här morgonen var han åter igen en stelfrusen hemlös stackare. Medan han hoppade omkring och försökte värma upp kroppen funderade han över vad hans kulle hitta på under dagen. Kanske gå iväg till torget igen och sno en ny limpa? Kanske gå till grevinnan och be om en ny chans? Kanske gå hem till Elina? Axel funderade en bra stund, men kom aldrig fram till någonting som kändes rätt. Istället började han gå en längre promenad. Då kom han på tanken som hade slagit honom dagen dessförinnan, att fly staden och börja på ny kula någon annanstans.

Medan Axel gick omkring bestämde han sig för att det fick bli verklighet av visionen. Nu fick det bära eller brista. Axel gick iväg mot den stora vägen som han aldrig tidigare hade gått på och följde den sedan. Han trodde inte att resan skulle bli speciellt jobbigt, men den psykiska utmaningen var tuff när han såg rika familjer färdas förbi i snabba och ståtliga hästvagnar. Samtidigt började även hungern göra sig påmind, och det började värka under fötterna. När Axel hade promenerat i flera timmar utan att se skymten av någon annan stad funderade han över om han trots allt hade varit dumdristig och tagit sig vatten över huvudet. Han funderade på att ge upp, men han fortsatte ändå att gå och efter en stund hörde han ljudet av kyrkklockor.