Igår tog det då slut, de olympiska spelen, det känns lite som att man haft en kort men intensiv romans med spelen därborta i Vancouver.
Korta, intensiva romanser är underbara i början lever upp under ett par veckor för att sedan mest ebba ut och man undrar vad det var som hände. Precis så känns OS idag.
Igår när Sidney Crosby avgjorde den största ishockeymatch som någonsin spelats tog det slut. Glädjen i Kanada var enorm, de hade samlats framför sina tvapparater likt svenskarna gjorde under Stenmarks tid.
Varenda kanadensare såg matchen, ja varje person med det minsta lilla ishockeyintresse runt om i världen såg matchen.
Det enda som kan bli jämförbart med detta idrottsmässigt är egentligen om Brasilien vinner fotbollsvm på hemmaplan.
OS sammanfattades exemplariskt väl av Dv nedan och jag ger mig inte in i det igen.

IK OS-bevakning har varit överlägset bäst i världen, vi har haft deves fenomenala inlägg som gjort att man känt vad han känt där och då, vi har haft antis klassiska "SKANDAL"-inlägg när det går emot de han håller på, vi har haft mina allt mindre genomtänkta dagsgenomgångar och vi har då och då sett AH blogga om skicross etc.
Det enda vi väl kanske egentligen missat är AH:s bevakning av konståkningen som varit ulovad men det kanske kommer i efterhand vem vet?
IK:s os-bevakning har helt klart varit en av de bästa kategorier detta bloggmonster har producerat.
Vi tackar varandra för det och laddar vidare för att lyckas fortsätta bli bättre.