Italien - världsmästare i teater

Igår satt jag i soffan och hetsade upp mig själv, jag blev riktigt, riktigt upprörd. Här passar det att säga att jag inte är lättirriterad när jag tittar på fotboll. Jag är inte den som brusar upp hemma i soffan eller skriker på domaren när jag är på fotbollsmatcher (Inga tråkningar tack FH). Men igår var ett undantag. Igår blev jag riktigt irriterad. Igår hoppade många barnförbjudna ord ur munnen. Igår spelade nämligen Italien mot Nya Zeeland och ni som trodde att det skulle bli en rolig händelserik match...LÅNGNÄSA, LÅNGNÄSA.

Visst trodde också jag att det skulle hända lite mer i matchen än vad det gjorde. Visst trodde jag att Italien skulle skapa lite mer, eller att Nya Zeeland skulle skrälla. I och för sig gjorde dom det då de spelade 1-1 mot spagettinationen och visst kan man se det som en seger, men jag är ändå missnöjd över gårdagens tråkigaste match. Jag trodde någonstans att det skulle bli en händelserik, intressant och rolig fotbollsmatch, men det blev bara korpfotboll. 

Jag borde ju i och för sig inte bli förvånad eftersom det är Italien som spelar och det var just Italien som jag satt och blev upprörd över. Detta land som gärna stoltserar över deras fotbollskultur. Ibland jag jag ärligt talat undra om dom vet vad fotboll är. 

Ni kanske märker här att jag inte gillar det italienska landslaget, eller italiensk fotboll överhuvudtaget. Varför? kan man då fråga sig. Jo, för att det är mer teater än fotboll. Det är inte fotbollsspelare ute på planen, utan det är små primadonnor med fem ton gelé i håret. Det är inte fotbollsproffs, utan det är vilsna själar som inte kom in på scenskolan. Så fort det blir en närkamp så gör italienarna det dom är bäst på, nämligen att slänga sig så fort det blir kroppskontakt och sedan rullar runt i fem minuter så det ska se ut som en skada. Det sorgliga igår var att domaren gick på det. I 80% av gångerna när det blev närkontakt så fick Italien frispark och Nya Zeeländarna belönades med kort. 

I den 27 minuten belönades Italien med en straff efter att de rossi hade spelat teater. Visst höll nya zeeländska försvararen honom i tröjan, men snälla nån. Det var ju pinsamt att se hur lätt italienarna fick straffen.

Sedan fortsatte det så. Italienarna ramlade i varenda närkontakt och rullade runt på planen till en nya zeeländsk spelare fick gult kort, då gick det bra att ställa sig upp, stödja lite teatraliskt på benet och låtsas konstatera "Jo, med jag kan nog spela vidare".

Tänk, det slår aldrig fel. Dessa italienska "fotbollsspelare" vet faktiskt hur man fullkomligt dödar en match.
Så, nu har ni svaret på varför jag inte gillar italiensk fotboll. 

En match som inte dödades var dagens första match mellan Portugal och Nordkorea. Detta var en match som återkom till liv. I andra halvlek. I den första halvleken så förvarade sig nordkoreanerna väl mot portugiserna, men i andra halvlek var det som att Nordkorea inte fanns med på planen. Mål efter mål efter mål kom. Bollarna riktigt rasslade till i Nordkoreas mål gång efter annan och jag tänkte hela tiden "Snart går nätet sönder". Jag satt och smålog varenda gång portugiserna anföll, för jag visste att de skulle bli mål.

7-0 slutade matchen. Visserligen mot Nordkorea, men ändå. 7-0 är ett resultat som troligen kommer gå till VM-historien. 7-0 i ett VM. Får det överhuvudtaget hända?

/ DV

 

Kommentarer
Postat av: johan gyllensten

2002... tyskland - saudiarabien 8-0

2010-06-24 @ 03:29:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0