KAPITEL 2

De tre killarna stod med en blandning mellan förtjusning och förundran och dumglodde på datorskärmen. Dan lade armarna i kors och gick fram till fönstret och tittade ner mot gatan. Detta brukade han göra när han hade någonting att tänka på. Petter nickade sakta och Palle lutade sig tillbaka i stolen med armarna i kors. Alla tänkte på samma sak, men det var Palle som hann fråga först.
- Hur ska vi hitta denhär grottan då? Det finns säkert minst ett hundratal. Det är ju inte någon skogsdunge vi snackar om här.
Han vände blicken från skärmen till Dan, som fortfarande satt och tittade ner mot gatan.
- Vad tänker du på? undrade Palle
Dan svarande inte direkt, som om han inte hade hört frågan. Efter ett par sekunder sa han:
- Han eller hon som skrev detta inlägg, talar den här om vart någonstans, alltså utanför vilken stad, denna grotta ligger?
Palle sakade på huvudet, letandes på skärmen.
- Nnnää. Bara "någonstans djupt inne i Kolmårdsskogarna".
Dan suckade djupt. Det kan ju vara vart som helst, tänkte han.  Han fortsatte av bevittna bilarna som for fram nere på gatan. Han tittade efter ett tag sakta upp mot Petter och Palle, som tittade undrande tillbaka.
- När jag var yngre så spenderade jag och några kompisar mycket tid i skogen runt där jag bodde, Krokeberg. Där hittade vi en speciell grotta. Mycket större än de andra grottorna vi hittade. Denna var även djupare än övriga. Då de andra bara var hål i bergen, så var denna nåt mer. Vi lyste med ficklampor, men vi såg aldrig att ljuset studsade mot någon vägg. Vi gick inte in i grottan då vi var för rädda och sedan dess så har jag aldrig utforskat grottan närmare. Så rent hypotetiskt skulle det kunna vara den.
De andra nickade. De höll med. Denna grotta skulle det kunna vara, i och med att Dan och hans bardoms kompisar tyckte sig se att den fortsatte en bra bit in.

Klockan hade nu blivit 21:25 och tröttheten kom som en ovälkommen gäst.  Palle gäspade så stort att både Dan och Petter trodde att hans käke skulle gå ur led. De bestämde sig för att ge upp, för att fortsätta igen nästa dag. De gav varandra en liten hemläxa som gick ut på att försöka skriva någon spännande inledning i manuset. Något som skulle få tittaren att sugas med in i berättelsen och närvarokänslan skulle vara 100%. Att tittaren skulle känna sig som en i gänget som utforskade grottan, på jakt efter tomtemasken.

Det hade blivit minusgrader ute och snö började falla. Det var banne i mig på tiden, tänkte Dan medan han gick hemåt. På vägen tänkte han på hur hans alternativ till en spännande inledning skulle låta. Han tänkte på detta när han duschade, han tänkte när han gjorde i ordning mackor och han tänkte på det innan han la sig för natten. Men mer hann han inte tänka, då John Blund kom på besök.

Det var den 2 december och Dan vaknade utvilad i sin säng. Han hade somnat innan han hann lägga huvudet på kudden. Nu när han vaknade kände han sig kreativ och full av kraft. Han tog sin väska och låste dörren bakom sig. När han kom ut var det som ett helt annat land. Snön som hade börjat falla på kvällen innan hade bildat ett tjockt täckte och kylan hade bevarat den. Det knarrade under skorna och de stora gråa molnen från dagen innan syntes inte till. Det var faktiskt så att inget moln syntes till. Det var klart och därmed kallt. Dans grannar höll på att skrapa sina bilar. De vände sig om och vinkade mot Dan som leende började gå mot skolan. Han kände sig som en musikalstjärna där han gick och när alla han gick förbi vände sig om och vinkade åt honom. Han andades in den friska och kalla luften, men kylan gjorde så att det kittlade i luftrören och lockade fram en smärre hostattack

När han kom fram till skolan möttes han av en stelfrusen Palle.
- Jag glömde kortet hemma., huttrade han fram
Dan smålog lite lätt och släppte in den stela pinnen.
- Ska jag slänga in dej i mikron ett par minuter på avfrostning eller? skrattade Dan.
- Ja, jag skulle nästan behöva att frostas av, huttrade Palle. Det är så jävla kallt.
De gick upp till sin våning och mötte Petter som satt där och lekte med sin nya mobiltelefon. De gick in i en grupprum och hängde av sig kläderna. Dan värmde sina händer runt kaffemuggen, som han köpte innan han gick in. Palle gick in på toaletten och satte sina händer under hett rinnande vatten. Petter, som hade varit inne ett par minuter, hade tinat upp. När Palle kom tillbaka satte sig alla runt bordet. Dan tog ton.
- Japp, då har vi alltså kommit till den andra december och vi ska alltså sedermera börja utforma manus. Jag skriver det här i loggen, så vi inte glömmer bort. För vi vill ju inte reta upp Toft mer. Eller? De övriga skakade ivrigt på huvudena.
Logg var någonting man på utbildningen från lärarnas sidan såg heligt på, medan studenterna inte var lika intresserade av att föra denna lilla bok.
- Har vi kommit på någon spännande och bra inledning på århundradets dokumentärfilm? sa Dan, knäppte händerna och tittade på Palle och Petter, likt en spaningsledare vid morgonmötet hos polisen.
Petter räckte upp handen, men tog snabbt ner den igen, då han kom på att han inte gick i årskurs 2 längre.
- Jag har ett förslag att vi börjar med typ "Långt inne i skogen gömmer sig hemligheter. Hemligheter som har varit okända för människan i flera generationer bakåt. Ja, saker och ting som ALDRIG har kommit till kännedom. Hur kan vi säga att till exempel tomtar och älvor inte finns, då vi inte har sett dem? Långt ner under våra fötter vilar en hemlighet, som har varit okänd för människan...kanske för evigt, men vi ska ta med er på ett hissnande äventyr till en plats ingen visste fanns". Typ så.
Dan tittade på Palle och höjde ögonbrynen, som en fråga om Palle hade något att erbjuda gruppen.
- Det lät bra, sa han. Jag måste erkänna att jag inte har kommit på något.
- Nej, inte jag heller, hängde Dan med. Direkt när jag kom hem igår så somnade jag nästan stående. Så jag tycker vi kör på Petters inledning.
- Man kan ju peta lite och göra om texten så den passar resten av filmen, men ungefär så.

De tre tog lunch, men de hann knappt komma utanför byggnaden då de möttes av Norrköpings svenskaste bosnier Abner Kazinovic .
-Tjena grabbar, vart ska ni? Ska ni käka eller? Jag hänger på.
Abner berättade att han just hade  varit hos frisören.
- Blev det bra eller? frågade han gång på gång. Vad ska ni göra för projekt? 
Frågorna kom i mängder.
Resan gick till Pasteria Angelica som hade blivit grabbarnas stammisställe under alla dessa år i på universitetet. Petter tog en Pasta Mexico, Palle en Pasta Afrika och Dan tog en lasangette. Han var inte så hungrig denna dag.
- Fan grabbar, jag vill inte äta här, sa Abner och gick och satte sig till bords, men det tog bara en minut innan han var framme vid disken och beställde en Pasta Bologna.

Som vanligt när det var lunch med Abner så kunde allt hända. Först så råkade han skyffla ner sin tallrik med all mat på i golvet och direkt så skyllde han allt på Dan, som satt mitt emot. Han fick en ny tallrik, men ketchupen var slut denna gång skyllde han också på Dan, som inte hade tagit ketchup alls. Det var tur att alla visste hur han fungerade.
- Vad ska ni göra för film? frågade Abner med munnen full av pasta.
- Vi ska göra en dokumentärfilm där vi letar reda på en hemlig mask. Det sägs att det finns en i någon gammal rövargrotta inne i Kolmårdsskogarna. En gyllene tomtemask, berättade Dan. Det du.
Abner satt tyst en stund och tittade på alla tre innan han sa:
- Vad dålig idé. Vem tror du att du är Dan, Indiana Jones eller? Var det du som kom på den här idén?
- Nej, det var alla tre. I samtycke.
- Aaaa. Det var en dålig idé. Jag måste hämta mer mat, sa han och gick fram till disken.
Dan reste sig upp och frågade Petter och Palle om de skulle ha kaffe. De tackade ja och Palle följde med Dan bort till kaffebryggare, för att hjälpa till med att bära.

Resten av dagen bestämdes att jobbet skulle föras hemifrån, med kontakt via msn. Alla gick hem till sitt och började skriva manus. Allt medan Abner satt kvar i skolan ända fram till sent på natten och spelade nätpoker.