Titeln på inlägget syftar på ett engelskt talesätt när det kommer till fotboll. Man sätter klubben före landslaget.
Just nu är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna, således även i vår kära allsvenska och det är inte det minsta roligt.

Tidningarna och sportnyheterna på tvn fylls bara med zlatans knä och diverse snack om vem som ska starta till vänster mot Ungern imon.
Ska jag vara helt ärlig så känns de rapporterna lika heta som en isglass på Svalbard i snöstorm.
Vad jag undrar över är hur det är med Dyrestam och TO:s skador, nu stod det ju på blåvitts hemsida igår att de är på väg tillbaka men klarar de att lira mot Gefle nästa söndag? Pallar TO att lira på en matta som liknar Valhallas första plastmatta? Kommer Dyrestam orka spela på såhär hög nivå resten av säsongen trots att han är 17bast och således borde bli nervös nån gång?
Hur är det med våra konkurrenter? Kommer verkligen Henke och Rasmus Jönsson tillbaka så snart att de kan skjuta hif mot guldet? Hur påverkas Ishi av att inte få lämna ellos trots att han vill det? Vad händer med Bojan i aik, kommer han gå till Israel?
För mig är DET de viktiga frågorna nu, inte om nån Zlatan håller för att spela mot Österrike-Ungerns ena halva imorgon!

Club before country gott folk, club before country!

Varför är det då så?
Landslaget känns längre bort, det är förvisso jävligt spännande att se Sverige spela em/vm/kval eller se Sverige spela skjortan av England i u21 em i en halvlek, men inget av det når de höjderna av stolthet man känner när 15tusen ställer sig upp klockan 19:25 i söndags och sjunger med i "Snart skiner Poseidon" så man bara njuter, inget av det når de höjderna man känner när Hjalmar (av alla människor) drar in frisparken till 1-0 då. Det är blåvitt som är MITT lag, det är blåvitt jag lever med varje dag, det är blåvitt jag funderar på när jag tänker på fotboll först och främst.
Jag har inget EMOT landslaget, inte alls, jag kommer sitta och hoppas stenhårt på seger imorgon och det det finns ju klassiska landslagsögonblick, där det största nog trots allt är u21semin i somras, dels för att man var på plats och såg det (även om det blev förlust vilket kan göra att det verkar tragiskt att tycka att det största är en förlust, men det var ingen moralisk förlust) men även för att jag vid guldet 94 bara var 12bast och då har man inte riktigt ordentligt insett vad det betyder, man förstod ju att det var stort men ändå inte riktigt hur stort.
Vi har den tyska aftonen hos buba när Sverige torskade mot Tyskarna 06, vi har emaftonen hos Glenn 08 och vi har de för jävla tidiga matcherna i vm02 (jobbar man så man somnar 02 är 08:30 JÄVLIGT tidigt), vi har många landslagsögonblick som är minnesvärda.

Dock kan det inte jämföras med blåvitt, känslan när domaren blåser av TFF matchen 07 och guldet är hemma igen slår allt. Det är MITT lag som vunnit, landslaget är inte MITT det är amatörernas lag mer, blåvitt och allsvenskan däremot är MITT lag och MIN serie, det är den jag följer varje dag, det är den jag verkligen brinner för.
Det är den svenska fotbollen inom Sverige som är het, i helgen spelar förvisso Sverige men det är även cupsemi mellan Aik Solna-Häcken och den känns just nu lika het för mig, vinner vi vår semi om nån vecka får vi möta vinnaren där, det gör den het.

Sveriges framgångar är viktiga för att få svenne banan att gå på matcherna men för mig som står på ett vind och regnpiskat Valhalla i februari och snacka med Glenn om att "bärkroth ser bra ut iår, han kommer slå igenom rejält" är det lika roligt att stå just där på Valhalla som att sitta bänkad i soffan och se Zlatan,babykim, "Jag-kan-inte-göra-mål" Elmander etc i landslaget imon.

Nu har blåvitt två spelare med i landslaget och ni undrar säkert vad jag då anser, jag önskar dom all lycka men hoppas samtidigt att de inte går sönder/slits mer än jag hoppas de dominerar i landslaget, detsamma gäller givetvis våra spelare i diverse ungdomslandslag.

Club before country,gott folk, club before country.

Nästa riktigt heta match är den 13e sep då möter vi Gefle borta!!! Den har jag ångest för, jag känner inte ens nervositet inför Sverige imon....

Club before country, gott folk, club before country. 

/FH.