AIK Solna-IFK Göteborg 1-5, Allsvenskan 1993.

Allsvenskan 1993 var en höjdare, förvisso var Solna regerande mästare men blåvitt hade varit europas tredje bästa lag på våren och man gick som tåget i allsvenskan där man slogs mot IFK Norrköping om guldet.
Denna match minns jag väl, vi var på semester i Sthlm och satt på långsidan och jag och farsan jublade när blåvitt gjorde mål, det ska man inte göra där men vi klarade oss.
Inte blev det sämre av att Peter Larsson gjorde själmål så den enda klacken värd namnet på arenan kunde sjunga "PETER LARSSON ÄR EN ÄNGEL" och vi vann med 5-1.

På vägen till hotellet sa polisen att man skulle vara tyst å inte prata göttebosska så man slapp få stryk.
Blåvitt hade pulvriserat gnaget!

Tack för kaffet!