Kommando Pekings ständige sidekick, magikern Johan Gyllensten klev idag, vid 13:30-tiden, på tåget som skulle föra honom till nya äventyr uppe i Stockholm. Hur ska vi klara oss ända till lördag utan Johans ständiga trollerier och ständigt tjat om Pasteria Angela? Det kommer bli svårt, men vi är hårda pojkar så vi ska härda ut. Vi följde honom ner till stationen för att önska all lycka på färden. När vi stod på perrongen började Anti förvandlas från en glad ung man till en deppig, grinande pojke som bad på sina bara knän att Johan skulle stanna. Paddan tog även han illa upp. Precis innan Johan klev på tåget så rusade Paddan fram till Johan och skrek "Bamsekram!!!" så att hela tågperrongen hörde. Han höll Johan i ett järngrepp och vägrade släppa. Ankan, kommando Pekings egen maskot, lyckades med nöd och näppe bända isär Paddans stenhårda grepp om Johan så att denne kunde gå ombord på tåget och sätta sig på sin reserverade plats. Under tiden hade Anti gråtit floder och tårarna hade bildat en stor pöl runt honom på den torra asfalten. Jag, DV, fick ta ansvaret och trösta dessa tre gråtande unga män och säga "Han kommer tillbaka. Han kommer tillbaka."

Men när tåget började rulla så slet sig Paddan ur mitt faderliga grepp och började springa bredvid tåget samtidigt som han skrek "Vi klarar oss inte utan dig, Johan. Vi klarar oss inte!" När perrongen tog slut och tåget försvann i fjärran satte sig Paddan ner på knä och begravde huvudet i händerna. Sedan sträckte han händerna mot luften och skrek "NEEEEEEEEJ!!!!!!"

Så Johan, om du ser detta så vill jag bara säga att vi saknar dig här i Norrköping. Så därför skriver jag ner några versrader från en egenkomponerad låt.

Brevet från Norrköping

(fritt efter "Brevet från Lillan" av E.Taube)

Johan, kom hem

För vi längtar efter dig

Kom innan veckan är slut, snälla Johan

Anti har sorg, Paddan gråter varje dag

Ankan kissar i sängen om natten

(...)

Här slutar brevet från kommando Peking