Sten-Åke Cederhök!

Reckard hade gått hädan. När hans änka letade igenom hans saker fann hon ett gammalt foto som hon tyckte om och som hon ville ha förstorat.
  - Mössan måste ni retuschera bort, sa hon till fotografen.
  - Det ska vi greja, lovade han. Men på vilken sida hade han benan?
  - De syns la ni tar å han mössan!



Ada å Beda hade varit på Liseberg och dansat. Dagen därpå utbyter de erfarenheter från den gångna nattens äventyr.
  - Efter sista dansen feck ja sällskap hem me en rekti doktor, skröt Ada.
  - Va de en läkare med praktik, undrade Beda.
  - Jajamän, den luringen va inte bortkommen, må du tro.



Så var det stockholmaren som åkte ner till Göteborg för att visa upp sin konstfinurligt trimmade jycke på hundexpon i Mässhallarna. Kal tittade in i boxen och utbrast häpet:
  - Va ända in i glödheta e de där för ett djur?
  - En korsning mellan en apa och en göteborgare, fräste stockholmaren.
  - Harre javvlar, e han släkt me oss bägge två?



Kal kommer in på polisstationen och gör en stöldanmälan.
  - De skedde i Slottskogen å de va två busar som tog allt va ja äger. Sammanlagt 53 föremål.
  Konstapeln ler mot Kal och berömmer honom.
  - Det är ordning och reda på er. Jag skriver en förteckning på tillhörigheterna. Vänligen beskriv dem!
  - En kortlek och en korkskruv, sade Kal.



Kal har varit ute och rumlat och gripits av polisen och hade nu kallats till tingsrätten på Gustav Adolfs torg. Advokaten försvarar honom:
  - Jag medger att min klient stod på knä uppe vid Götaplatsen, men detta bevisar ju inte att han skulle uppträtt berusad på offentlig plats.
Åklagaren:
  - Nej, det stämmer. Men eftersom han försökte rulla ihop dom vita strecken och ta med dom hem till Majorna, så kommer saken i ett annat läge.



Kal i yngre dar blev tagen av polis för att ha uppträtt höggradigt berusad på Järntorget. Två konstaplar för honom till häktet. I enlighet med reglementet skall han badas innan han förs till cellen. När man tar av honom strumporna utbrister en av de vakthavande:
  - De va de svartaste fötter ja sett nån gång!
  - Ja, men ja har aldri vatt straffad förr...



Mister Andson from the United States of America kommer tillbaka till sin barndomsstad Göteborg och träffar två gamla barndomsvänner:
  - In Amerika, you know, e mänskorna inte så vitsiga, you know, ja som gammel göteborgare förvånade dom med mina kvickheter, you know, å en gång när ja skicka in en vits te en tidning kom tåget en hel timme för fort fram, you know - så kvick var den!



En blind kommer in på ett café i Haga. Runt halsen hänger en skylt på vilken det står: BLIND. Kal sitter och iaktar hur den blinde hänger av sig skylten, häller upp kaffe och tar och lägger i två sockerbitar utan att spilla det minsta. Kal kan inte hålla sej:
  - Ni e inte blind. De ser jag på hur ni häller upp kaffet.
  Mannen tar ut sina emaljögon och lägger dom på bordet framför sig:
  - Nu ja, säger Kal.



Kal möter en svenskamerikan som skryter och skrävlar:
  - Over there har vi fantastiska läkare. På en man som var totalt blind på båda ögonen satte dom dit två krusbär istället. Och då såg mannen.
Kal svarade:
  - Här på Sahlgrenska är dom inte heller dumma. Där satte dom dit fem kospenar på en kille som helt saknade fingrar. Det fungerar perfekt och han mjölkar 26 liter om dan.
Svenskamerikanen mycket imponerad:
  - Har du sett de själv, Kal?
  - Ente ja, men han med krusbärena!



Jag hade varit på pensionärsträff och underhållit. Efteråt kommer föreningens kassör fram och frågar:
  - Nå, Sten-Åke, vad vill du ha i ersättning för det här då?
  - Du kan väl ge mej vad du tycker det är värt, svarade jag
  - Men något ska du väl ändå ha...



Osbon hade varit på Storan och för första gången i sitt liv upplevt en opera.
  - De kan inte beskrivas hur schangdobelt de va, skröt han för gubbarna på torget. Å rätt som det va så kom de en som hette Lundgren inåkande på en svan.
  - Lohengrin hette han la, protesterade någon av gubbarna.
  - På tyska, ja...



Kal låg inne på Nya Varvet, hade fått permis och gick på Liseberg. Han hade förtärt en eller två och började längta efter Ada.
  Han gick fram till en ung dam och sa helt vänligt:
  - Ja tôcker du e rar!
Den unga damen uppskattade inte alls Kals vänlighet, svarade honom i starka ordalag och drog sig en bra bit bort från honom.
Kal härsknade till, men lugnade ner sig efter en stund, gick bort till damen och klappa henne lätt på armen och sa:
  - Ja, ja bare skôja!



Det var en gång en stockholmare som hade rest ner till Göteborg för att ta reda på om göteborgarna verkligen var så kvicka i mun som det sas. Han gick fram till en inföding på Järntorget och sa på rakt stockholmsvis:
  - Du, dra en vits, va!
Då sa göteborgaren, kanske var det Kal eller Osborn:
  - En gång geck ja frå Göteborg te Uddevalla.
Sedan blev det tyst. Stockholmaren och göteborgaren stirrade på varann.
  - Men det var la ingen vits?
  - Nä, men det var en javvla bra bit!



Kompisarna från Masthugget skulle på fisketur och hade fått lov att lova sina fruar att ta det mycket lugnt. Därför tittade den ene lite misstänksamt på den andra som höll på att packa.
  - Men vad är det du packar ner?
  - Två pavor whisky!
  - Men vi lovade ju att ta det lilla lugna och inte dricka sprit.
  - Javisst, det här är bara lite medicin om vi skulle bli ormbitna.
En stund senare var det andres tur att packa.
  - Vad är det du packar ner då?
  - Två huggormar...



  - Hovmästarn, får jag beställa fläsk med löksås. Men det ska var knaperstekt, lagom fett och inte för salt utan därför vara menlöst i smaken.
  - Det ska bli. Får jag då bara be om önskad blodgrupp på grisen?



  - Om jag ställer mej på huvudet, så rinner blodet dit, sa magistern i Landalaskolan. Men om jag står på fötterna blir det ingen tryckförändring. Kan du, lille Conny, förklara vad det beror på?
  - Jae, magistern har la inte så stort tomrum i fötterna.



Hammarn berättar för kamraterna i hamnen om det stora slagsmålet han var iblandad i våren 29.
  - Ja tôckte änna att folk tetta lite underligt på maj, där ja geck på Husargata å när ja tog mä hanna bak på röggen så va de en polis som hade hôppat opp å nöpet sej fast.



  - Blåser du inte för offsej?
Domaren vänder sig om och svarar:
  - De va inte offside!
  - Ja fråga bara om du blåser för de?



Ullevi en kväll före kriget. Derby mellan Gais och Kamraterna. Arvfiender och hjärtevänner trängs på ståplats. I ett gäng håller alla utom en på Kamraterna.
  Gais blir totalt överspelade. Tråkningarna haglar över den stackars ensamme makrillen.
  Men Kamraterna får inte ut något mål av sitt övertag, de lyckas med allt utom att få det att rassla i nätmaskorna bakom Gais-målvakten.
  Till och med Gais-fansen börjar till slut känna medlidande med de blåvita och undslipper sig:
  - Nää, ni e faen i maj snart värda ett skôtt i stôlpen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0