På julavslutningen i årskurs 8 får alla elever i den svenska skolan sina första betyg. Det är med lite pirr i magen som man tar emot kuvertet och man väntar tålmodigt på att få öppna det. När man väl får tillåtelse att öppna det blir man antingen en positiv eller negativ överraskning som möter en.

I Sverige har man idag betygsystem i skolan - IG, G, VG, MVG. Detta är en sätt för lärarna att veta vart eleven i fråga ligger. Om han/hon ligger på IG-varning så lägger läraren lite extra energi på denna elev, men om tvärtom eleven ligger på MVG får han/hon inte några nya utmaningar att tampas med, utan bara får vänta på att alla ska komma ikapp. Om elever med IG-varning får hjälp så ska väl elever med MVG också få hjälp. Eller denna elev kanske inte förtjänar att bli bättre eftersom han/hon fått MVG? "Du har fått ett MVG, sätt dej ner och rulla tummarna en stund" låter det nästan från lärarkåren.

Elever med svårigheter i vissa ämnen och måste gå i en grupp med andra elever som har svårigheter inom samma område är bara positivt och det behövs även i framtiden. Eftersom JAG alltid har haft svårt med matte har jag gått i sådana grupper under hela min skoltid. Jag har hört glåpord som "cp-matte", "mongomatte", "dampmatte" med mera. Så min fråga är som följer "Måste man vara cp-störd eller ha DAMP bara för att man behöver ha lite extra hjälp?"

Men nu tillbaka till betygen. Självklart ska lärarna kunna avgöra och ge feedback till en elev som lyckas väldigt bra i skolan, men eftersom feedbacken består i en betygskala är det väldigt lätt för en elev att gå omkring och "skryta" om att hon fick MVG i Svenska eller han fick VG i Engelska. Efter man har fått sina betyg handlar mestadelen av disskusionerna ute i korridorerna om frågor angående varnadras betyg. En del blir väldigt besvikna över sina betyg och andra är väldigt nöjda. När dessa frågor som "Vad fick du för betyg på provet?" kommer upp blir ofta svaren: "Jag fick bara G, du då", "Jag fick MVG" Härmed går eleven som "bara" fick G på provet hem och råpluggar till nästa prov, bara för att få bättre betyg än sin kompis som fick MVG. Därmed så blir det en kapplöpning om vem som har dom bästa betygen i slutändan och när proven är klara och man går ut ur skolsalen försvinner denna kunskap i samma sekund. Detta för att man blir så oerhört betygskåt i skolan, så man lär sig egentligen inte det man ska lära sig utan man bara oroar sig över om man ska få ett VG eller MVG som slutbetyg.

Men vad för feedbacksystem ska man ha då? Jag förespråkar att lärarna ska ge sina elever skriftliga omdömen. Jag anser att detta är bättre än betyg. I skrivtliga omdömen skriver läraren vad eleven har stor kunskap i och vad det är denna behöver förbättra och träna mera på, något du inte ser på ett papper med betyg.
När du är på en arbetsintevju kan det vara bra för chefen att se dina betyg, men efter det har du ingen användning av dom längre. Om du blir satt på att redigera en långfilm så kan du inte säga: "Jag kan inte redigera, men jag hade faktiskt MVG i Bild. Det spelar ingen roll vad du har för betyg, det är inte det som är det viktiga. Det viktigaste är att kunna utföra jobbet.
Så när ska skolledningen förstå att betyg bara är en orättvis feedback som i längden skapar hetsjakt.

Nu när du läst denna text tänker du antingen "Han har faktiskt en poäng" eller "Fan vad tramsigt, jag blir inte ledsen bara för att nån annan får bättre betyg än mig". DU som tänker det sistnämda borde öppna ögonen och se dig omkring. DU kanske inte blir ledsen och får prestationsångest, men det finns många i din närhet, fler än vad du tror, som gör paktiskt taget vad som helst för att få ett VG eller MVG.