½ Kommando Pekings galna London-äventyr (del 2)

Vi vaknade typ klockan tio nästa morgon av att det dunkade inne i rummet. När jag tittade upp från sängen så stod städerskan där och tog hand om spanjorernas lakan, eftersom dessa hade gett sig iväg från hotellet för att åka hem. Vi beslutade oss för att gå upp och göra London osäkert en andra gång. Den här dagen hade vi bestämt oss för att inte köpa något tunnelbane/busskort, utan istället gå till de sevärdigheter som var värda att besöka. Första stoppet var marknaden Covent Garden där vi gick omkring och glodde. Vi fastnade ca en halvtimme vid en föreställning där en man först jonglerade med knivar och sedan lovade att han skulle ta sig loss från en tvångströja+att det satt fast en kedja utanpå tvångströjan, och han gjorde ingen besviken. Efter föreställningen bestämde vi oss för att spatsera vidare på marknaden för att se om man skulle hitta någon bra billig pryl att ta med sig hem till Sverige. Efter ca en timme på Covent Garden begav vi oss till Lester Square där det även där var stånd och affärer för bl a turister.
Sedan efter närmare en timme där gick vi tillbaka till hotellet. (även fast jag skulle vilja gå ner till big ben, Westminster Abbey o.s.v, men det ville ej Ankan).
Tillbaka till hotellet igen. Återigen ville Ankan lägga sig för att vila. (det är inget konstigt om man somnar mitt på dagen om man är så osmart så man har varit uppe mer än 48 timmar i sträck).

Klockan nio var det dags att gå bort till svenskarna som vi hade träffat på dagen innan. Vi satt där inne och drack öl och pratade lite, innan det bar iväg till en nattklubb senare sen på kvällen. Vad har jag att säga om nattklubben då? Tja, det var en helt vanlig nattklubb. Efter att ha blivit trött på att Ankan gick omkring och skulle ragga hela tiden (den "lilla" kåtbocken) så satte vi oss ner vid ett bord för att prata. Då kom våra dåvarande rumskamrater (också spanjorer) till bordet och satte sig ner.
Klockan var väl närmare två när vi lämnade nattklubben. Det jag förundrades mest över på hemvägen var hur mycket folk och trafik det var ute på vägarna mitt på natten. Bussar rusade fram och bilar tuttade i köer o.s.v

Vi slocknade omgående när vi hade lagt oss ner. Inte speciellt fulla, men ack så trötta.
Så nästa dag var det dags att åka hem. På väg till tunnelbanan som skulle ta oss till Liverpool street stannade vi till vid Buckingham Palace för att titta på vaktbytet, något jag tyckte var ganska mäktigt, men som Ankan inte var ett dugg intresserad av. Efter detta gick vi ner och tog tunnelbanan ut till Liverpool Street, där bussen som skulle ta oss ut till Stansted väntade. Flygresan hem gick bra. Bara lite turbullens vid landningen men annars ingen fara.

SLUT


Kommentarer
Postat av: johan gyllensten

deve är alltid deve, aner vet man var man har. jag är överaskad över att london står kvar... förövrigt så funderar jag på att gästblogga snart, ja ni läste rätt.

2008-12-09 @ 04:21:23
URL: http://misdirection.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0