Idag tänkte jag blogga lite om en av mina allra bästa vänner... en sten som jag hittade för många, många år sen när jag gick på dagis. Jag vet inte vad det är för typ av sten, men den är hård, röd och sitter jäkligt gött i handen. När jag var liten trodde jag att stenen var magisk, jag brukade alltid hålla i den när jag önskade mig något speciellt. Än idag  tycker jag att den känns lite magisk (exempelvis har jag ibland med den på speedway när Indianerna måste vinna), men oavsett så betyder den en hel del för mig rent symbolistiskt. Stenen har ju alltid funnits där, den är ungefär som ett husdjur, fast ett odödligt sådant! Just nu ligger stenen på mitt skivbord, fast ibland har jag även  lyckats med bedriften att slarva bort stenen. När jag inte har haft "koll" på stenen så har visserligen inte världen gått under, fast man har då ändå undrat vart den är och kanske även börjat leta efter den. Att man kan se en värdelös sten som en så pass värdefull "grej" kanske kan anses vara en aning rubbat, men faktum är att ett ekonomiskt värde och funktion inte är allt. Man kan lära sig att tycka om i princip vad som helst och jag tror att vi alla har någon liten onödig grej som vi alltid bärt med oss och som vi aldrig vill skilja oss från!



//Anti