Gästbloggaren fortsätter

I fredags var Ken Ring i Norrköping. Okej, han var här i lördags också, och uppträdde på nattklubben Otten, åldersgränsen var 20 år. I fredags uppträdde han på Kulturkammaren, som närmast kan liknas vid ett stort hus med replokaler till lokala, mindre band. Det finns en scen på Kulturkammaren också, och på den stod alltså Ken Ring, Medina, Joel och några till. Inträdet var 120 spänn + 20 till för garderob, åldersgränsen var 16. Inträdet på Otten var 80 kr, och som redan nämnt var åldersgränsen 20. Nu ska jag inte recensera tillställningen, det finns en recension i Norrköpings Tidningar. Frågan är - vilken tillställning gick jag på?

Den på Kulturkammaren såklart, eftersom jag gick med min bror och en kompis som båda är 18.

Blir det lugnt och städat när det är drogfritt, det vill säga alkoholfritt, för att man ska kunna ta in 16-åringar? Nej! Det blir inte det. För det är just 16-åringar vi snackar om. Dom kommer direkt ifrån högstadiet och har bara gått en knapp termin i gymnasiet, och många av just de här individerna kom förmodligen från Norrköpings "mindre lugna" delar. Det här var kanske första gången jag på allvar kände att jag börjar bli "gammal", eller är det kanske "mogen". Båda orden är sådana som man har varit lite rädd för, och tänkt "det där händer inte mig" om.  Nu var jag nog äldst förutom de som jobbade på stället, och det var inte så jobbig som jag tänkt mig att vara mogen.

Fjortisarna bråkade som djur över skitsaker som att någon larvade sig med en annans keps och liknande, medan folk stod runt omkring och kollade på. Med bråk menar jag inte bara tjafs, utan de slog varandra och knuffades som de värsta sumobrottare. Sanslöst! Hade man uppfört sig så som full på en nattklubb hade man åkt ut och iväg till fyllecell. Nu fick de aggressiva socker-, läsk- och energidryckshöga fjortisarna härja fritt utan att någon gjorde någonting. Sanslöst! Jag, min bror och polaren satt och tittade på spektaklet som var nästan lika underhållande som artisterna på scenen.

Roligast på scenen var Joel. Han verkade vara lite småfull. Han tog av sig sin tröja och stajlade med sina tatueringar, och när han sedan skulle ta på sig tröjan hamnade mikrofonsladden innanför tröjan när han hade mikrofonen i handen. Lite roligt. När han skulle rätta till detta tog han av tröjan igen, men verkade inte förstå riktigt hur han skulle få ut micken, så han fick helt enkelt göra det bästa av situationen och började snurra på sladden som en lasso, med tröjan längst ut. Mycket underhållande. Ken Ring själv hade 39 graders feber.

Efter detta skulle jag och brorsan hem, och polaren till puben Svea Skeppet. Jag körde bil, och skulle skjutsa kompisen till "Skeppet". När vi kom fram till parkeringen på Oxtorget, nära polishuset, och skulle gå in i bilen märkte vi att dörrarna hade frusit fast. Var det så jäkla kallt?! Det trodde vi inte, men tydligen var det så. Vad fan gör man när det är kallt och man vill iväg då? Vi orkade verkligen inte vänta på bättre tider, och det skulle inte bli varmare under natten.  Sliter man som en galning i handtagen kan de gå sönder om dörrarna sitter fast riktigt hårt, och det ville vi inte vara med om. Backluckan var betydligt lättare att få upp, eftersom det handtaget är mycket större och rejälare än dörrhandtagen. Jag kröp därför in i bilen genom bakluckan och bankade ut dörrarna inifrån. Jag hoppas att ingen såg mig, för det måste sett ganska "inbrottsaktigt" ut.

I alla fall - en kväll att minnas, och kom ihåg tipset, om ni har en bil som man kan komma in i genom bagaget när dörrarna sitter fast!

P